Rekord

Jag och K har slitit i hamnen idag, hela dagen.
Efter tolv hårda arbetstimmar är Dur nu i vattnet.
Vi fixade allt på ungefär ett dygn, det måste ju vara nytt rekord.
Ganska fett rekord.
Och Ja, Soffe, självklart får du följa med och segla i sommar!
Ni andra också.

Plötslig sjösättning

Det började med att jag och K skulle städa ur scouternas båt inför vår midsommarfärd till Holmön. Den arma Olave var dock så äcklig och vanvårdad att vi fick en bitande klump i magen av att tänka på hur det skulle vara att segla, och sedan sova i det gamla skrället under en hel helg. Plötsligt väcktes en tanke till liv, en önskan efter att få sjösätta min kära pärla Dur. Det var förstås redan bestämt att Dur inte skulle sjösättas i sommar, vilket var ett trist och hjärtskärnade beslut av Kapten Lainen med familj. Dessutom hade vi ju bara tre dagar på oss att fixa upp båten helt och hållet och även förbereda henne på en helgsegling. Hur ska två små lata rackare som jag och K klara en sådan uppgift?

Tillslut kom vi fram till att om vi disponerar våran arbetslösa tid på bästa möjliga sätt kan det finnas en chans att Dur åter får segla på kvarkens vatten redan till helgen. Vi började nysta i några trådar och fick höra talas om en gubbe som heter Olle som har en traktor i sin ägo. Och inte nog med det, vi fick vägbeskrivningen till Olles hus.

Vi tog Ks rostiga, men pigga Toyota till Obbola och knackade på hemma hos denna Olle. Vi pratade med hans fru om hennes trädgård ganska länge, eftersom Olle var ute och körde släp. Vi smörade in oss ganska bra, och tillslut kom Olle hem, svettig efter en kvälls arbete i trädgården. Han gick med på att köra Dur hela vägen från Östbyviken i Obbola till Patholmsviken i Holmsund.
Naturligtvis, bör jag tillägga, så visste både Olle och hans fru vem jag var efter några minuters pratande. De kände igen mig, visste vars jag bott och att jag varit scout. (Har jag ens träffat dem förut!?) Så är det att vara kändis i Obbola.

Nu har alltså Olle dragit Dur till Holmsund i den höga hastigheten 20 km/h. Imorgon ska vi nysta vidare i vårt uppdrag att göra båten seglingsduglig. Två dagar återstår.

Jag har även gjort en lista på vilka samtal jag ska ringa imorgon. Det blir sju stycken.

Kuriosa: Igår när jag ringde till mamma hann vi prata åtminstone fem meningar innan hon förstod att det var mig, och inte lillasyster, hon pratade med. Vår egen mamma! Jag menar; är vi verkligen så lika i rösten??