Vad jag har gjort då jag inte haft tid att blogga

Nu har jag precis kommit hem efter att ha varit med syster en lång, lång stund. Jag ska lite snabbt berätta vad jag har gjort, men jag väljer att ta det baklänges:

Jag kom äntligen hem, skulle speeda upp för trappan och ta mig in i lägenheten för att få vila ut. Då trampade jag snett, snubblade och landade med knäet rakt på trappkanten. Då pratar jag om samma knä som jag skadade för ganska precis en vecka sedan då kärringen knuffade mig ut ur bussen. Jag blev tvungen att aja mig ett tag medan blod åter igen började droppa från mitt knä.

Kvällen har före detta tillbringats hemma hos systers kompis. Hennes son har 5-årskalas imorgon, så vi hjälpte till med förberedelserna. Kalasmuffins och sjörövarflaggor. Lillkillen hade sockerkick hela kvällen, sprang fram och tillbaka, skrek och busade. Inte konstigt att jag blev så trött att jag missbedömde var fötterna skulle placeras för att träffa trappstegen.

Idag har jag och syster varit på stan, efter att jag hade vaknat upp på deras soffa imorse. Igår kväll anlände jag till syster och D där vi avnjöt en middag, hamnade i koma, drack vin, öl och drinkar och spelade TP. Jag är värdelös i TP, men jag och D vann mot syster och C, trots att D gav upp redan efter halva spelet. Bra jobbat, Lainen!

Det kankse blev virrigt att skriva allt i baklänges-ordning, men det skiter jag i.

Ikväll har varit kvällen av göra-flera-saker-samtidigt

Jag har:

*Pratat i telefon med A och suttit vid datorn -Enkelt!
*Pluggat photoshop, sett vänner och pratat med K i telefon -Här började det bli svårt att hänga med i allt samtidigt
*Pluggat photoshop, lekt med photoshop, sett på gaygalan, pratat i telefon med M och chattat på msn -M tyckte att jag var ofokuserad och tröttnade snabbt på att prata med mig
*Pluggat photoshop, lärt D saker om photoshop, sett på gaygalan och läst bloggar -Tillslut blev det för mycket och jag lyckades inte med nåt

Nu ska jag stänga av tvn, sluta blogga för idag och börja dissa folk på msn för att bara plugga photoshop en stund innan jag somnar. Sedan ska jag drömma om pipetter, färgjusteringar och nivåer.

Träna?

Idag pratade jag med A i telefonen. Han jobbar på Sats. Han försökte övertyga mig om att börja träna där.
Åh, jag viiiiiill....
NU.
Men jag vet inte om jag har råd att börja träna just nu.
Eller har jag?
Jag måste tänka på saken!

Lainen hjärta Apelsin- och chokladmuffins = Sant

Jag älskar att baka.
Jag älskar mina homemade apelsin- och chokladmuffins av eget recept.
Tant Moral kan hindra mig från att baka semlor som jag inte tycker om, men hon kan inte hindra mig från att baka mina muffins, trots att de två apelsiner och 200 g blockchoklad jag använde kostade 32 krnonor. Jäkla Konsum!

Det var evigheter sen jag bakade mina muffins. Tyvärr blev de inte lika bra idag som de brukar, för jag var tvungen att använda bullformar. Jag saknar min muffinsplåt och jag kommer alltid att sakna den, men tyvärr vet jag inte var den är.

Jag är full i kärlek till mina fluffiga muffins och jag ska fortsätta läsa i min photoshopbok ikväll.
Yeey!

Halleluja-moment

Just nu sitter jag och nöter i den här boken. Den har legat på mitt skrivbord ett tag, men om jag hade vetat att den var så bra som den är hade den definitivt inte fått vara i fred under så många dagar! Olyckligtvis har jag lånat boken från biblioteket och får inte äga den för all framtid. Jag hoppas att jag ska kunna råda bot på det någon gång under de kommande månaderna.

För er som inte orkade klicka på länken kan jag meddela att boken handlar om Photoshop. Boken är ganska ny, luktar gott och fördjupar sig i cs2. Ingen halvrutten Photoshop 5-bok som brukar vara det enda man hittar i bibliotekets hyllor då alla nya och fräscha böcker ständigt är utlånade.

Jag har nästan bara lästa introduktinen, men jag har redan fnissat för mig själv ett antal gånger. En informativ bok som dessutom är rolig, halleluja!

Författaren börjar alltså med att smutskasta läsare som inte läser i introduktionen genom att kalla dem för nötter. Sedan lovprisar han sig själv genom att skriva att han älskar att lyssna på sig själv, även om han inte har något viktigt att säga. För han är så intressant. Sedan har han en intervju med sig själv som börjar såhär:

Jag: Scott, innan vi sätter igång, måste jag bara säga att du verkar så mycket längre och mer stilig i verkligheten än jag hade förväntat mig.
Jag: Tack. Jag får höra det ofta.

Jag: Nä, men allvarligt. Du är helläcker.
Jag: Jag vet.

Nu ska jag återgå till 500 sidor Photoshop-läsning:

Som om jag inte bloggat nog om plåster

E skriver, angående baconplåstren:

"Jag har såna där plåster, jag fick dom faktiskt. Och angående leksaken, det är en jätteliten gris. En miniatyrgris."

Well, det gav mig svar på många frågor på en och samma gång och det känns faktiskt som att jag känner igen det när hon säger det. Men vad han man en jätteliten leksaksgris till?

Lainen dissar

Näe, det blev inte av att baka semlor idag.
Tant Moral inom mig har för närvarande som uppdrag att spana efter hål i min budgethållning. Hon tyckte inte att det var okej att köpa mandelmassa, grädde och en massa andra saker för att baka något jag inte kommer att äta av själv. Tant Moral hävdar att jag måste vara lite ego för att kunna hålla min budget. Jag tycker att Tant Moral ska bidra till min ekonomi genom att gå och ställa sig i ett gatuhörn och pling-plonga på en balalajka och tvinga folk att belöna henne med småslantar. "Många bäckar små", som min snåla chef brukade säga när man hittade en 50-öring på golvet.

För att stilla mitt bakningsbehov ska jag göra hemmagjord pizza till middag. Gottigottgott och det kommer att räcka till flera små matlådor som jag ska pressa in på min hylla i frysen tillsammans med brödet som jag bakade igår.

Alltså; diss till semlorna idag!
(Men jag tänker ändå göra som alla andra bloggare idag och lägga upp en bild på en semla, som om någon inte skylle veta hur en ser ut.)

Ska jag baka semlor?

Idag är det fettisdag.
Jag sitter och klurar på ifall jag ska baka semlor.
Att baka eller att inte baka.
Det är kul att baka och mina händer kliar för att de vill få baka något. Jag är dock inte så förtjust i semlor och jag vet inte vem jag ska bjuda dem på i så fall.
Det här är verkligen ett dilemma.
Jag VET inte!

Ska jag baka semlor?
Om ja, vem ska jag bjuda?
Om nej, vad ska jag baka istället?

Det där med baconplåstrerna

..vem har sådana, anyway? Det ser ju äckligt ut!
Sedan undrar jag; vem kom på att göra dem och varför? Använder den personen dem själv också? Vilken är "the free toy inside"? Och säljer den här produkten verkligen!?
Frågorna är många.
En annan sak jag undrar är hur man kan äta bacon överhuvudtaget. Till och med ister, späck och flottyr klingar mer trevligt i mina öron. Fast justja, jag äter inte ens kött.

Omplåstrad med bacon

Seriöst, jag har använt upp ungefär ett helt paket plåster på bara ett par veckor. Då snackar vi inte ett 5-pack bamseplåster, utan jag tror att den slutgiltiga summan har landat någonstans runt 20.
Jag fick skavsår av mina springskor och varje gång jag tog på mig ett par skor gick såret upp igen. Mitt rum förvandlades till en sjukstuga där jag ständigt fick ligga och plåstra om mina stackars små hälar.
Just när det hade läkt uppstod kärring-incidenten som gjorde att jag var tvungen att plåstra om mitt knä gång på gång för att slippa få fasttorkat byxludd i sårskorpan.


När jag har slutat vara en skadad plåsternörd ska jag köpa en ny plåstersamling. Jag har bestämt mig för att ge upp hudfärgade plåster och satsa på någonting annat. Hudfärgade plåster är kanske det fulaste som finns och de är ändå inte ens nästan hudfärgade på mig. De är nog hudfärgade på ytterst få personer, eftersom plåsterföretagen utgår från att alla har samma hudfärg och att varken albinos eller mörkhyade personer excisterar.

Jag ska nog köpa baconplåster, skada mig i pannan och omsorgsfullt plåstra om mig själv. Sedan ska jag gå runt och låtsas som att det inte ser ut som om jag somnat i tallriken då jag ätit ägg med bacon till frukost.

Vilket lur

Jag läste en artikel i Metro idag om en man som har lurat pensionärer att att ge honom pengar. Detta genom att ha uppgett att han varit civilklädd polis och visat en falsk identifikation. Han påstod att han skulle förhindra att uttagsautomater blev manipulerade och därför behövde personens kontokort och kod. 78-åringen som träder fram i Metro blev av med hela sin månadspension.
Förjävligt för honom.
Men ändå undrar jag hur, hur, hur man kan gå på en sådan sak?
Hör det inte till allmänt vett att aldrig någonsin ge ut sin kod till någon? Ever! Okej, han var gammal och litade lite väl mycket på "polisen", men han är faktiskt inte den enda som går på sådant. Hur många blev inte blåsta då bedragare låtsades vara Nordea och skickade mail om att man skulle uppge sitt kontonummer och kod på hemsidan?

Bara för att jag skrev sådär kommer karma att se till att jag blir lurad av någon inom kort...

Karma

Så fort Earl (i "My name is Earl", för er som inte fattade det) gör något dåligt blir han straffad utav karma. Jag börjar nästan tro att samma sak gäller för mig, förutom att jag inte alltid behöver göra något dåligt för att få oturen skickad efter mig.

Igår skulle jag i alla fall gå av bussen. Jag ville snabbt och smidigt ta mig ur fordonet för att hinna med tunnelbanan, den går ju inte lika ofta på kvällen. Min plan sprack när en tant som inte fattat att man inte tar sig framåt med tempot 0 km/h blockerade min väg. Jag gick om henne i dörröppnigen samtidigt som jag tänkte en bitter tanke om att man ibland får lust att knuffa till seg-gående människor för att de ska fatta att de spräcker andras tidsplaneringar.
Som om tanten hade läst mina tankar skickade hon ut en armbåge mot mig, inte hårt, men lagomt för att min balans inte skulle kunna hantera att mina klackar sladdade på en isfäck då jag satte ned foten på marken. Resultatet blev att man kunde se en Lainen som landat på alla fyra på den grus- och snöblandade trottoarkanten. Snabbt tog jag mig upp och gick vidare, trots att mitt ena knä blödde och sved som citronsaft i ett öppet sår. Tanten, eller vad jag vid det här laget kallade för käringen, bad inte ens om ursäkt. En annan passagerare stannade dock upp och frågade hur det gick. Jag log och sa att det gått bra, fast jag egentligen ville sätta mig och stortjuta på marken som man fick göra när man var tre år gammal bara för att man hade en skada där det kom blod.

Jag inbillar mig att det var den onda tanken som gjorde att jag halkade och slog hål på knäet igår. Man får inte tänka elaka tankar om gamla tanter (även fast hon säkert inte var med är 50).
Det måste vara karma?

Jag ligger efter i bloggandet

Och då menar jag även med de bloggar jag läser.
När jag läser mina bloggar varje dag känns det inte som om folk uppdaterar så ofta, men nu när jag inte har läst någon blogg på minst fem dagar är det helt sanslöst vad folk har hunnit skriva. Gör folk ingenting annat än att blogga?
Det blir ett tungt arbete att komma ikapp om jag ska läsa allt som har skrivits, kanske bäst att bara skumma igenom lite lätt för att se hur bloggvärden har klarat sig utan mig!

Om mitt nya jobb (för frågor har uppstått)

Som sagt, det var ett tag sedan jag bloggade, och det har hänt en del mer och mindre intressanta saker sedan dess. Jag hade flera saker som jag hade tänkt skriva om, men det fanns aldrig tid för det.

Därför ska jag väl börja med att meddela att jag fått jobb.
Jag fick prova jobbet genom syster och efter lite provjobbande fick jag hoppa på de arbetandes karusell. Jag jobbar med att göra sallader, mackor och wraps i köket, hacka en väldans massa grejor också kommer jag att få stå i kassa och göra kaffe. Samma gamla uppgifter som på mitt förra jobb, men ändå lite mer varierande. Dessutom är arbetsgivaren seriös, så det duger bra för mig!

Ja, jag kommer att börja klockan sex på morgonen ganska ofta, men jag fårstår inte varför alla klagar? Att gå upp ett par timmar tidigare än resten av svensson-Sverige är inte så jobbigt. Okej, 04.40 är ingen trevlig tid att se när väckarklockan börjar gnälla, men det är sant, man vänjer sig faktiskt.
Dessutom; hur vore det inte att sluta runt klockan ett på dagen och ha hela dagen fri för valfria aktiviteter?
Att jobba 06-13 är drömtider för mig om man jämför med mitt gamla jobb där 12-19 gjorde att jag aldrig hann med något vettigt på min fritid.

Jag är alltså nöjd för tillfället, men det verkar som om jag kommer att behöva söka ny bostad snart. Jobbigt, men tur att jag inte blev bostadslös och arbetslös på samma gång. Det vore lite väl tattigt för min smak.

Ja ja ja

Jag tycker mig ana en viss tråkig attityd hos mina läsare. Det verkar vara så att man får mest feedback när man bloggar som minst.
Men.
Ha tålamod, mina vänner, jag kommer att blogga så att tangentbordet ryker redan i eftermiddag.
M åker nämligen hem med flyget idag.
För eventuella klagomål; skicka ett mail eller ett hederligt gammalt brev. Glöm inte att märka det med rubriken "skräppost".