Lakritskonfekt

Förresten:
Mammi hade köpt Lakritskonfekt igår som hon hällde upp i en skål och serverade framför Idol. Båda jag och syster kastade oss över skålen och började rota efter de blå/rosa som är sega och strössliga. Godis flög åt alla håll, men skålen visade sig innehålla noll procent av de mest spännande godisarna. What the f**k, tänkte vi och tittade frågande på mamma som meddelade att de har slutat med de godaste godisarna i Lakritskonfekt. Som du kanske förstår är det tufft att smälta en sådan nyhet, ingenting man gör på en dag. Den kvällen dränkte vi våra sorger i massvis med Lakritskonfekt.
Ändå sörjer jag än.

Ledighet i Norrland

Min andra lediga dag nu.
Sist jag var ledig såhär många dagar i sträck var jag arbetslös. Det känns som om det var evigheter sen jag var arbetslös!

Norrland är som det brukar, det är höst fullt ut här uppe. Det är trevligt att vara här, men ändå bärjar jag sakna Stockholm på något sätt. Där känner jag mig hemma (även fast jag gör det här också).

När jag kommer tillbaka ner till huvudstaden kanske jag har hittat någonstans att bo också. Jag som nästan hade sett ut ett bra gatuhörn som jag kunde sova i om jag inte hittade någon lägenhet. Nästan lite sorgligt att det inte blev av. :P

Nu ska jag gå och försöka ta vara på dagen här i Obbola. Jag har många saker att göra; hälsa på farmor, hälsa på mormor, hämta mina saker ur förrådet, gå ut och äta middag, kanske träffa en vän. Dags att göra en ordentlig rivstart och komma igång med den här dagen.

Anti-lainen.com

D, alltså han som jag bor hos, ska starta en blogg. Den kommer att heta anti-lainen.com. Han har tjatat om det här ett tag, men inte kommit sig för att komma igång, så jag tänkte skriva lite på anti-lainen.com, å hans vägnar.

2007.10.04
Jag säger åt Lainen att gå och lägga sig klockan 10, men ändå stannar hon uppe senast av alla. Varför lyssnar hon inte?

2007.10.07
Lainen har ätit upp alla Djungelvrål. Jag som hade tänkt spara dem till ett speciellt tillfälle.

2007.10.09
Idag när vi skulle se på en av alla serier vi ser, Heroes, hände något förkastligt. Heroes är tydligen speciellt för Lainen och man får inte prata när man ser det, men ändå råkade jag viska något till S. Då kom det ett fult litet läte ur Lainens mun, hon hyssjade på oss! Det var det värsta jag har hört. Snart ska jag lägga ut några knäckebrödssmulor på väl valda platser i hennes säng.

2007.10.10
Imorse när jag vaknade trodde jag att det var en inbrottstjuv i huset, en som lånade toaletten dessutom! Men det var "bara" Lainen som vaknat till och behövt gå på toaletten. Hur vågar hon? Jag har ju sagt åt henne att hon ska sova, inte gå upp på natten!

2007.10.10
S har inte uppfostrat Lainen särskilt bra. Inget ont mot S, det är Lainen som är bångstyrig. Hon sa åt mig att vara tyst och sitta ner, precis som åt en hund. Sedan skrattade hon hånfullt. Sedan hade hon mage att skälla ut mig för att jag inte gett henne några presenter! Vad hände med M&Men, Geishan och Djungelvrålen!? Hon säger att Djungelvrålen inte gills, eftersom hon inte fick dem, utan tog dem. De andra godsakerna verkar ha gått obemärkt förbi.

2007.10.11
Idag ska vi åka bil allihopa, hela vägen till Norrland. Hur ska jag stå ut med Lainen en sådan lång bilresa? Jag kanske borde ta med mig en munkavel till henne ifall hon blir för ohyfsad.

Kallt som i Norrland

Imorse när jag vaknade trodde jag att det här var en vanlig morgon, precis som alla andra mornar. När jag kastade ett öga ut genom fönstret fick jag dock syn på något fruktansvärt. Kunde det vara sant? Jag sprang in till ett annat rum för att få se bättre, och ja, min fruktan stämde. Frost, det har kommit frost här, i Stockholm, utanför mitt hem. Frosten hör hemma i Norrland, hur vågar den komma och trackassera mig här!?

Nej, det här var droppen. Nu åker jag hem till Norrland, lika kallt är det ju nästan här ändå.

Men jag kommer tillbaka till storstaden på söndag!

För lite av det bästa

Varför är det alltid det som är bäst som tar slut först?
Kanske för att det är bäst.
Logiskt

Men, varför är det alltid minst av det som är bäst!?
Tillexempel:
Fruktcoctail - De röda bären är de godaste, men det finns på ett ungefär tre stycken i en hel burk. Och de är jättesmå och typ halva, vad är det för stil?
Mentos - De rosa är vad som gör det värt att köpa en rulle, de orangea och gula är bara där och är.. inte så goda. Det som är gemensamt för varje rulle är att de rosa är av lägst antal, vissa gånger finns det bara ett par stycken. Jag har hört dock talas om de lyckliga som fått typ fem rosa på rad. Den upplevelsen är vad man kämpar för, vad som gör det värt att köpa massvis med gula och orangea Mentos.
Lakritskonfekt - De blå/rosa som är sega och strössliga är mest spännande, men hur många procent av blandingen är det? Typ en.

På samma sätt är det med lägenheter här i Stockholm. Det finns knappt nån enda djävla lägenhet att hyra, det är bara vid ytterst få tillfällen man får syn på en relativt fräsch, billig lägenget med bra läge. Precis som med de röda coctailbären, de rosa Mentosen eller de blå/rosa lakritskonfekten är det någon som roffat åt sig dem innan man ens har hunnit plocka upp telefonen för att ringa på annonsen. Varför ska det vara en sådan bostadsbrist här!?

Varför ringer du inte, dietist?

Jag har haft ont i magen från och till i några år. I vintras blev det så pass illa att jag knappt kunde arbeta. Jag kunde inte böja mig ner på jobbet eller lyfta tunga saker. Jag kunde inte äta ordentligt och förlorade vikt. En period orkade jag ingenting annat på min fritid än att ligga hemma med min vetekudde på magen. Jag ändrade mina kostvanor totalt och kämpade för att bli bättre Jag försökte få doktorn att hjälpa mig, berätta för mig vad som kan vara skadligt att äta, vilka mediciner som kunde lindra mitt illamående och min onda mage när det är som värst. Han tyckte jag skulle klara mig utan mediciner och komma underfund med själv vad jag kunde äta. Jag gjorde det, men har fortfarande ont i magen mer eller mindre varje dag. Men jag är van och ser det som att jag, trots detta, mår relativt bra just nu.

Igår när jag pratade med unge herr B påmindes jag att jag faktiskt står i kö för att få träffa en dietist. Det hade jag nästan glömt bort.
Min doktor ställde mig i kö till den här dietisten för att han/hon skulle hjälpa mig att komma underfund med vad jag kan och inte kan äta. Doktorn sa att det var "lite väntetid", men hallå, det är över fem månader sen han ställde mig i kön till dietisten. Hur många kan det vara som ska dit? Finns det bara en dietist i Umeå eller?

Jag förstår inte hur man som doktor kan ta ett blodprov i fingret och ett i armen och sedan konstatera att man har en sjukdom som man egentligen bara ska fastställa om ingenting annat har visat resultat. Jag menar, blodprovet utesluter några allergier, men resten då? Sedan säger man åt patienten att den ska komma på själv vad denne ska göra för att kunna leva med sjukdomen utan att ge någon information. Visst, de kanske är väldigt nöjda på din vårdcentral för att du så effektivt tar hand om patient efter patient, men vad sägs om att faktiskt hjälpa dem också istället för att bara skicka hem dem igen?

Om det inte var så att jag hade hjärna nog att googla för information skulle jag veta mycket mindre om min mage än vad jag gör idag. Om de själv visste hur det var att ha ont i magen alla dagar i veckan kanske engagemanget inte konstant skulle lysa med sin frånvaro. Nu för tiden måste man vara påläst innan man går till vårdcentralen så att man kan argumentera med doktorn ifall man vill få träffa en specialist eller bli undersökt för någon sjukdom man tror att man har. Syns det inte att man har ont så har man inte tillräckligt ont för att få bli behandlad. Är det verkligen så sjukvårdssystemet ska fungera?

Okej, det är kanske vanligt att folk har lite vardagsont i magen och gnäller över det även fast de inte är så farligt sjuka. Detta tar upp tid från sjukvården, men det betyder inte att alla som kommer dit bara är där för att gnälla. Jag söker upp vård då jag verkligen behöver hjälp, och då vill jag kunna förvänta mig att jag ska få det.

Hur många gånger har jag inte varit på vårdcentralen och blivit hemskickad? Hur många dagar, månader och år har det inte tagit för mig att själv komma fram till vad jag inte kan äta? Hur många gånger har jag inte haft ont, och hur ont har jag inte haft? Om jag bara hade fått hjälp från början, om någon hade sagt till mig hur jag ska göra hade jag sluppit att ha ont, ätit nävar med magmedicin och värmt vetekudden i mikron åtskilliga gånger.

Snart kanske det är dags att prova på sjukvården här i Stockholm. Undrar om den fungerar bättre än i Umeå? Jag hoppas det, för när man väl är sjuk och inte har så mycket energi orkar man inte kriga om att få lite vård. Just nu är jag glad att jag mår hyfsat bra och har någorlunda kontroll över min mage, så jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig. Det har tagit tid att lära sig, men nu kan jag en del om vad min mage tål sämre än allt annat som den inte tål.
Ett urval:

Saker jag in i det sista undviker
Kött, laktos, broccoli, bönor, vin, banan

Saker jag inte bör äta, men ibland äter ändå
Kyckling, fett, läsk, tuggummi, starkt kryddad mat

Saker jag inte bör äta, men ofta äter ändå
Sötsaker

Det är många ”allergier” att ha och det kan verka konstigt att säga att man inte tål vissa saker men ändå ibland äter en glass eller tar en bit prickig korv på mackan då och då. Dubbelmoral? Nej, men fallet ”Lainens mage” är en hel vetenskap.

Nu har jag klagat på sjukvårdsdelen av min mage, men det finns fler saker som är aningen irriterande. Detta orkar jag inta ta upp just nu i risk för att publicera världens längsta gnäll-inlägg. Just nu vill jag bara avsluta med att önska att ni, mina läsare, slipper bli sjuka och bråka i evigheter med doktorer som vägrar ta er på allvar.
För jag vet att jag inte är den enda.