Fikaveckan

Det här har varit veckan av fika.
Förra helgen och början på veckan bakade jag massor. Sedan bakade jag lite till. Och lite till. När födelsedagen kom skulle jag alltså ha mängder av fika att bjuda mina gäster på. ..mockarutor, drömmar, muffins, maränger.. Jag skulle skämma bort dem med godsaker, precis som det ska vara.

I måndags smygstartade jag och Thomas med att fika det som inte blev så lyckat (men ändå smakade gott). Sedan fick jag gäster tisdag och onsdag. Sedan, igår, var det The Final Fika. Preg var här tillsammans med Malin och Soffilainen. Jag fick blommor och vi pratade om "The Muffinman". Tyvärr hade vi lättare för att hejda oss än att fika utan hejd. Inte alls likt fyra fikasugna egg. Den här avvikelsen i planeringen gjorde såklart att jag fick fika över. Jag är inte ens sugen på fika längre! Med det vore väl dumt att kasta det fika som är kvar?

Sedan visar det sig att jag kommer att vara ännu mera ensam hemma på veckorna. Piggt! Tur att katten är här och är söt, annars skulle jag få väldigt tråkigt.


OBSERVERA antaler "fika" i texten.

Saker som är

Jag har legat vaken större delen av natten, vridit och vänt på mig. Kunde bara inte sova, även fast jag var så trött att ögonen sved och huvudet dunkade. Klockan gick, jag blev frustrerad och stressad, men jag somnade ändå inte.

Jag har återhämtat mig från min sömnlösa natt och sökt tre jobb idag. Det är i alla fall en start på vägen, men jag tror knappast att jag ens kommer att få komma på intervju till någon utav dem.

Sedan fick jag veta att en släkting till mig dog inatt. Han hade varit sjuk länge, det var väntat, men ändå kommer det som ett slag i magen. Varför ska det vara såhär? Jag tänker på hans familj, på hans mamma, på honom som tvingades ligga och vänta på att dö. Det är så sorgligt. Men det är en sådan sak som bara är. Vila nu bara i frid.

Tvinga mig

Kan någon släpa med mig till iksu och tvinga mig att träna!?
Det här börjar bli löjligt.
Seriöst, klubba ned mig om det behövs.

Vackra vårdag

Jag har nu fått (köpt) en ny dator. Jag blev less på min gamla och sålde den, och nu har jag en bärbar liten pärla. I like! Nackdelen är att den redan har kruppat sig ett par gånger, trots att jag behandlat den enligt konstens alla regler. Varför händer allt sånt här mig?
I fredags när jag kom hem från jobbet skulle jag starta pärlan och leka lite. Självklart tog det en kvart bara att få igång den. Sedan skulle jag skicka ett sms, vilket tydligen resulterade i att telefonen stängde av sig mitt i alltihop. Lyckligtvis startade den genast igen. Droppen var dock när jag fick problem med att starta wii. (I och för sig var det för att jag var kass, men ändå.) En bitter start på helgen.

Jag har tröstat mig med att baka lite olika saker till min födelsedag. Ännu mera ska bakas idag!
Dessutom har en katt kommit till oss nu. Honom ska vi ta hand om i några veckor. Han heter Murre och är fin, trots sitt mindre smickrande namn. Han har mest legat under soffan sen han kom hit, men inatt var han minsann och traskade runt i sängen samtidigt som han spann som aldrig förr. Söt!

Just nu lider jag av beslutsångest gällande allt. Vilket dilemma! Kan jag inte bara bestämma mig för en sak och sedan göra det?