Från mommo

Idag sa morfar att han hade en ring och ett armband hemma som mommo hade lovat bort till mig.
Jag blev så glad, jag trodde att hon hade glömt.
Detta var smycken som morfar hade gett till mommo för över femtio år sedan.
"När mommo fortfarande var en flicka", sa morfar.

Dessutom fick alla en liten julklapp från mommo, via mammi, som hon gett redan i höstas.

Tidig julaftonsnatt

Jag har kollat igenom nästan alla 21 bloggar i min blogglista.
Dags att knyta sig snart (innan ipren tappar sin effekt) och försöka drömma sig till julstämning.
Jag är glad att jag slipper den uppblåsbara sängen som sviktar i mitten inatt.

Imorgon måste jag städa upp mina saker som ligger över hela golvet i lillasysters rum.
Eller ska jag säga:
Goood Jul, E, titta vad fint jag gjort!
..och sedan springa och ta skydd bakom julgranen?

Saker som muntrar upp

Jag har så ont i halsen att jag knappt kan äta. Jag åt en avocado som för en gångs skull var mogen, men efter halva övervägde jag nästan att kasta bort den. Då är det illa.

K påpekade:
"Men då är det ju ingen risk att du inte kommer i nyårsklänningen"
Det hade jag inte tänkt på.
Alternativen är alltså:
1, Jag kommer att äta massor massor av julmat, samla på mig en halv julskinka och 300 knäck i form av kroppsfett och vara bitter på nyår för att jag knappt eller inte ens nästan får plats i klänningen.
2, Jag kommer att vara bitter för att jag är sjuk och inte kan äta, men nyårsklänningen kommer att sitta fin-fint ända fram tills 12-slaget.

Win-win.

Tydligen jul

Alla andra verkar ha fått upp julstämningen, men för mig finns den ingenstans. Alla andra har också pyntat sina hem, från golv till tak, med diverse små tomtar och annat krimskrams. Hemma har de till och med ställt upp en julgran och idag när jag kom hem stod de och rullade köttbullar, trots att vi så bestämt inte skulle fira jul.

För mig känns det inte alls motiverande att julafton kommer imorgon. Inga julklappar. Julmaten kan jag inte äta, eftersom kött och massor med icket laktosfri grädde finns i alla maträtter. Dessutom skär det som knivar i halsen när jag försöker svälja. Det känns alltså inte så motiverande att stressa i köket hela dagen imorgon för att sedan inte kunna äta.

Helst vill jag bara ta det lugnt imorgon, som vilken dag som helst. Jag vill bli frisk så att jag orkar göra nåt de resterande dagarna av ledigheten. Jag känner inte alls för att fira jul.
Men tydligen blir det en jul ändå i år.