Barndomsskogen och morfarbesök

Den här morgonen vaknade jag upp hemma i Obbola.
För Minisyster var det mitt på dagen när hon frågade mig om vi skulle hitta på något. För mig var det morgon, men jag nappade ändå på hennes förslag.
Vi gick ut i skogen, den som är fylld med minnen från min barndom.

Först gick vi ned till stranden och småtrampade på iskanten. Fröken smidig-som-en-skorsten halkade och höll på att bli blöt, medan Minisyster ivrigt stod och puttade på ett isflak. Vi gick ut mot udden, och jag förklarade för minisyster att man aldrig ska gå på isen om man inte är säker på att den håller. Sedan plurrade jag mellan två stenar vid uddens spets.

Vi gick vidare längs standen och vek av in i skogen. Vi gjorde snöänglar på en isig tjärn, sedan visade jag minisyster ett träd som jag brukade klättra i som liten. Det var säkert tio år sedan någon sist klättrade i den skyhöga granen, men det fanns fortfarande kvar små repstumpar och torkat granris som vi hade knutit fast för att bilda en koja under klättergranen.
Minisyster klättrade först och jag kom efter. Klättringskillsen sitter uppenbarligen i släkten och vi klättrade så högt att vi kunde titta ned på kraftledningen. Jag fick mossa och barr fulla mössan. Efter att vi hade klättrat ned lärde jag henne att man aldrig får klättra om man inte är säker på att man:
1, kan ta sig ned igen.
2, inte kommer att trilla ned.

Efter vårat bestiga-granen-mission gick vi för att leta efter Roten vid Bajsbäcken. Någon hade tagit bort den, vilket var ett stort nederlag för oss. Ingen rör till i vår barndomsskog!
Bajsbäcken luktade dock lika bajsigt som vanligt, trots att den nästan var frusen.

Tillslut gick vi in i värmen och åkte för att hälsa på morfar. Det kändes konstigt att vara i Mommo och Äijes lägenhet utan Mommo. En bild på en ung och väldigt vacker Mommo stod framme. Morfar har små träklossar med datum som han alltid har vänt varje dag för att visa dagens datum. Morfar hade slutat räkna dagarna när Mommo dog, den 14 december 2007. Klossarna visar det datumet, precis som om tiden, världen och evigheten stannade precis då.
Jag tycker det var så sorgligt.

Nu ska jag börja förbereda mig för att åka in till stan och fika med L, K och Unge herr B.

Hej 2008

Även fast vi inte ens på den tidiga nyårsaftonskvällen hade riktigt klart för oss vad vi skulle göra blev det ändå ett lyckat firande. Det nya året skålades in någonstans på Ålidhem. Ett hejvilt kram- och pusskalas bröt ut vid tolvslaget, men de något lama fyrverkerierna var inte så mycket att hurra för. Dagen efter kunde S hitta åtta öppnade, men knappt druckna champangeflaskor i sin lägenhet.

Den första dagen på året försvann och ägnades åt slapperier och idag vaktar jag Hunden. Jag var ute och gick med henne imorse. Jag gick vilse och halkade på en stig i skogen, rönnbär.

Sista morgonen på året

Det här är sista dagen ever made på år 2007.
Jag har sovit över hos K och snabbt och smidigt tänkte vi stiga upp, planera inför kvällen och börja med förberedelserna.
Jag börjar planera mat, men K är måttligt oengagerad. Det slutar med att allt jag gett som förslag har blivit spikat och att K har kommit med noll idéer.
Whatever, vi har i alla fall planerat mat, så ingen skada skedd.

Nu sitter jag i en hög med hundhår och känner att det börjar vara dags för en insats.

Bebis och kossor

Imorse, prick klockan tio plingade jag på hemma hos M och N och steg in i deras mysiga lägenhet. Endast M fanns där för att följa med mig på en roadtrip raka vägen ut i ingenstans; Degernäs, Bjuris.

När vi sladdade in på Statoil för att tanka började saker gå snett. Jag insåg att jag inte visste på vilken sida av bilen tanklocket fanns, så jag chansade.
Jag chansade fel.
Jag körde runt automaten och parkerade på andra sidan, bara för att min morgonsega hjärna skulle inse att pumpen fortfarande hamnade på förarsidan.
Pinsamt och hjärndött beteende av mig.
När vi äntligen var redo körde vi in ett par sedlar i automaten och tog pumpen, beredda att tanka. Bensinen vägrade dock att komma ut, snacka om dålig stil. Vi var tvugna att gå in och be kassörskan om hjälp. Till det här är det då viktigt att tillägga att maskinen hade hakat upp sig, det var inte två bilovana fiskmåsar som gjorde fel.

En timme senare var vi i säkert förvar hemma i minifamiljen hus. När J hade dreglat på mina byxor, käkat på mina armband och skrattat bara som en livsälskande minibebis kan göra kände vi att det var dags för ett studiebesök i "laagårn".
Kallsvettningarna var inte långt borta när jag och M konstaterade att kossorna var större än vad vi hade räknat med. Osäkra, ganska rädda och fyllda från topp till tå med respekt för de jättestora mjölkbärande djuren stod vi och glodde och drog åt oss ladugårdslukt en stund. Jag vågade mig till och med fram för att klappa en utav bjässarna, innan jag duckade och kastade mig åt sidan för att inte bli uppäten.

Studiebesöket tog slut, jag och M satte oss i bilen och åkte hem.
Det stank kossa i hela bilen.

Ingen blogglust

Mitt liv som bloggoholic har stagnerat.
Jag har kommit efter med att läsa alla bloggar, alla har uppdaterat och jag orkar inte läsa allt. Tänk om jag missar något viktigt?
Dessutom har jag inga idéer på vad jag ska blogga om, jag orkar inte skriva. Vad brukar jag blogga om?

Troligtvis kommer det att komma tillbaka, men jag har ingen lust just nu.