Stockholm

Mitt förra jobb: Upp klockan halv fem, jobb 06.00-15.00.
Nu: Sova random länge. Börjar 16.30 och jobbar till 23.00 eller senare.
Slutsats: Totalt olika arbetstider.
I like och nu känns det på flera sätt som om jag vill flytta hit.

Minus för att den här kvällen var den mest kissnödiga i mitt liv, och med många sådana erfarenheter på nacken kan jag säga att det är fullkomligt riktigt.
Satt på "torget" (vet inte vad det heter egentligen, vet knappt vars det ligger) och drack öl. Sedan tunnelbanan hem. Fick dock vänta i 15 minuter på centralen och instängd i Stockholms okända tunnelbanesystem fick jag inte tag på något toalett. Eftersom att kissnödighet råkar vara bland de värsta saker jag vet var tunnelbanan mot Kista en plåga. Men väl på plats, efter att jag fått mina behov uträttade, kändes mina tidigare problem som en värdslig sak.

"Hemma" i radhuset är det dags att sova till någon random tid imorgon.
På återseende!

Dansar och ler?

Vilken helg det här har varit.

I onsdags hoppade jag, H och K på Lisa för att segla iväg till Holmön. Självklart hann hela styrkan tröttna ganska rejät efter ett antal timmar på en båt som ständigt gungade fram och tillbaka. Vår vän Postafen höll dock sjösjukan på avstånd, men det ständiga vaggandet gjorde att två tredjedelar av besättingen blev trötta sov under en stor del av seglingen.
Holmön var som vanligt ganska trevligt, med undantag för en incident som gjorde att torsdagsnattens sömn rubbades en aning. Men väl på fredagsmorgonen var detta glömt och vi tog färjan i land och lät Toyotan rulla oss mot Piteå.
Direkt vi kom till Piteå började jag ångra att vi inte stannat på Holmön. Vi körde runt i evigheter då vi inte visste vars vi skulle, och hungern gjorde att humöret styrdes mot botten. Efter att, på grund av alkisar, ha ratat udden där vi tänkte tälta begav vi oss till campingen. Vår tanke om att detta skulle vara en säkrare sovplats utplånades några timmar senare och natten tillbringade alldeles för nära campingens kraftigaste högtalare.
Inne på festivalen var det dock rätt så trevligt, men efter den tunga natten på campingen lämnade vi Piteå så snabbt vi kunde. Aldrig mer.

Jag är fortfarande arg för att det finns killar som utan att ens tveka kan rikta ett knytnävsslag mot en tjej som inte har gjort nånting för att förtjäna detta. Inte för min egen skull, jag klarade mig ju ganska bra ändå. Men jag är knappast den första, eller den sista, tjejen som hamnar ivägen för denna kille. Kanske har han också en flickvän som han inte heller tvekar att slå. Det är fruktansvärt att det ens finns sådana människor.

Imorgon blir det off to Stockholm för min del där jobb väntar. Jag hoppas på att läkningsprocessen på mitt öga går så snabbt som möjligt så att jag slipper jobba med en blåtira.

Jo men just, i natt ska jag vila ännu lite mer efter veckans äventyr.