Pojke eller ficka kläcks

När man talar om trollen. Preg är på väg att kläcka. Åh, lilla barnet, jag minns när du var lika liten som en chokladkaka. Snart är du ute i det verkliga livet!
Snart får vi veta om barnet är en pojke eller en flicka. Snart får vi veta hur många fingrar den har, vilken färg den har på ögonen och hur mycket den väger. Det är så spännande!
Blir det den 27e eller den 28e?

Barnet

Barnet*, du är sen. Du skulle ha kläckts typ igår. Kom ut, alla väntar på dig!
*Emmas kommande bäbis.

Vad?

Alltså, seriöst, vad vill allt mig? Jag börjar bli ganska less nu.
Sedan är beslutsångest det värsta som finns.
Vadvilljagjobbamed?
Vadvilljagutbildamigtill?
Varsvilljagbo?
Skajagpluggaellerskajagjobba?
Tänk om det bara fanns en valmöjlighet, det hade varit sweet. Eller om någon i alla fall kunde säga åt mig vad jag kommer att bli mest nöjd med och vad som är bäst för mig.
Vilka brutala i-landsproblem man kan ha.

Buddha

Idag när jag, ovetandes om vad som väntade mig, dammtorkade en hylla hände det något fruktansvärt. Som i slow motion såg jag att lilla Buddha föll mot govet. Efter en liten, men skräckinjagande smäll tittade jag ner och såg till min stora fasa att hans huvud hade separerats från kroppen. "Oh my god, jag råkade halshugga Buddha!" Om jag ska tolka det som ett tecken av något slag så kan det inte vara ett bra sådant.
Sedan; vad gör man med en liten Buddhastaty som inte har något huvud? Jag menar, han har ändå varit min turstaty (även om jag inte fått extra mycket tur) i några år. Det känns jobbigt att behöva kasta bort honom, men han kommer inte att vara densamma om jag limmar fast det pyttelilla Buddhahuvudet på den mediterande Buddhakroppen.
Nu ligger både huvudet och kroppen i en skål på hallbyrån och väntar på att jag ska bestämma vilket öde som väntar den halshuggna Buddhan. Tills jag tagit ett beslut vill jag bara säga:
Förlåt.