Jag kommer att sakna den

Imorgon är det domedagen när det gäller mina photoshopövningar.
Jag måste lämna tillbaka den underbara boken på stadsbiblioteket.
Om någon där ser en person hålla fast en bok, skrika och gråta för att sedan släpas ut ur byggnaden av hårdhänta vakter så är det det inte jag. Så lågt skulle jag inte sjunka. Jag har nämligen tänkt köpa boken i sinom tid.
Tills dess kommer jag att sörja.

Men jag har lärt mig att:
Jobba med kurvor, bleka ögonvitor och tänder, göra retucheringar och silkeslen hud, ta bort blänk och korrigera när blixten har frätt sönder bilden, ändra färg på hår och ögon, jobba med filter i andra syften än för att leka, samt skapa svartvita bilder på en mängd olika sätt (Bild-läge-gråskala är inte det ända rätta.)
Med mera, med mera, med mera.
Frågan är hur länge mina nya kunskaper kommer att finnas kvar i min hjärna. Ibland läcker den nämligen som ett såll. Det återstår att se!

Och att han fortsätter dansa när musiken slutar för att sedan springa av scenen

Alltså killen...

Om man ändå vore så kaxig som Napoleon Dynamite när det behövs:

Don: Hey Napoleon, did you wet the bed last night?
Napoleon Dynamite: Hey Don, did you take a dump in your bed last night?
Don: I could kick your butt Napoleon so I'd shut up
Napoleon Dynamite: Why don't you go tell your mom to shut up
Don: What'd you say?
Napoleon Dynamite: Whatever I feel like I wanna say
Don: Did you say something about my mom?
Napoleon Dynamite: Maybe I did and maybe I didn't
Don: Do you wanna die Napoleon?
Napoleon Dynamite: Yeah right. Who's the only one here who knows the illegal ninja moves from the government?

Har kikat på lite klipp på youtube ikväll och önskat att jag hade filmen.

Och nu blev jag sugen på Fazermints

Tyvärr är det inte det en särskild anledning som tillåter ett undantag.

Drop the bomb

Jag har funderat på det här ett tag nu, men jag har inte vågat spika det ännu.
Om jag skriver det här på bloggen kommer det nämligen att vara skrivet i sten.
Om jag misslyckas kommer jag att måste erkänna det här och skammen kommer att vara stor.
Ändå...

Jag. får. inte. köpa. godis.*

*Godis, köpta kakor och andra sötsaker ingår alltså inte i min budget längre. Observera att detta inte gäller för all livstid, utan bara tillsvidare. (Förslagsvis till den 25 mars.) Om jag gör ett misstag måste jag erkänna det här på bloggen för att få chansen att stenas och skämmas offentligt. Detta har ingenting med huruvida jag får äta sakerna i fråga eller inte, utan bara att jag inte får köpa dem själv. Jag tackar alltså inte nej till bjudet godis. Jag reserverar mig för särskilda undantag.



Vilka tror att jag kommer att lyckas?

Powernap

Jag sa just att jag inte är i tok-behov av en powernap idag.
Det var sant.
Men det hindrar mig inte från att ta en ändå.
Därför ska jag göra det nu!

I ett trött tillstånd...

Igår somnade jag, i mina ögon, rikitgt tidigt. Redan vid halv tio hade jag sussat in i drömmarnas värld. Jag har bara sovit nån timme mer än vanligt, men jag är ändå enormt mycket piggare än tidigare. Resultaten bli då att:
1, Jag kan skriva rätt
2, Jag inte är i tok-behov av en powernap även om det inte skulle sitta fel.

Imorse klockan fyra stördes jag i min sömn. Jag vet inte om jag hade drömt om att jag var på jobbet eller liknande, men jag vaknade i alla fall och började fundera.
På pasta.
Jag undrade för mig själv vad jag skulle göra åt att jag sparat lite pasta i kylen för flera dagar sedan, men ändå varje dag använt av den nya pastan. Min sparade pasta hade alltså blivit gammal och möglig, inte speciellt fräsch att göra pastarätt av.

Jag försökte, men kunde inte sluta fundera på detta. Tillslut ruskade jag om mig själv och tänkte:
Kom igen bruden, klockan är fyra på morgonen och du grubblar på pasta!
Jag kom överens med mig själv om att mina problem låg i en liten klump i sängen, precis framför mitt ansikte. Om jag vände mig om med ansiktet åt andra hållen skulle jag inte se dem, och jag skulle kunna somna om. Jag vände mig då om och somnade som en stock, innan min hjärna han börja proucera mera pennepasta på min näthinna.

När min väckarklocka ringde, 35 minuter senare, insåg jag att det med den sparade, mögliga pastan bara var skitsnack.
Vaför skulle jag ha lämnat en massa möglig pasta i kylen för?

Sova, Fazermints, Annat godis och Photoshop

Jag kanske är tråkig som inte har något att blogga om, men detta är vad som rör sig i min hjärna just nu:

Damn you

Dumma Youtube vägrar visa klipp för mig. Här skulle jag underhålla mig själv i ett försök att inte somna och vakna senare utan att kunna sova inatt, men icket!
Damn you, Youtube!

Trött är vad jag är

Det är helt sjukt hur trött jag är!
Jag sover kanske sex timmar per natt för att jag aldrig, aldrig kan gå och lägga mig i tid.
Det är inte okej.
Jag funkar som bäst om jag sover nästan åtta timmar, annars blir jag trött! Och Lainen trött edition är inte en fullkomlig tjej.
Med enkel matte kan man räkna ut att man inte ska gå och lägga sig och somna först vid halv elva till elva när klockan ringer för första gången 04.35 morgonen därpå.
Nej, skärpning Lainen!
Ikväll är det jag som går och lägger mig I TID.

Fotnot: Jag är så trött att jag blev tvungen att rätta flera stavfel i detta osammanhängande inlägg. Orden "till", "matte" och "bäst" är ord som man lär sig att stava till när man är fem.

Fett med flyt

Jag har haft mycket flyt med min vecko-lista idag. Hela sex punkter är avklarade!
Jag har gått till mitt gamla jobb med papper (eftersom jag fick för lite lön), städat, tvättat, införskaffat två saker jag behövde m.m.

Go Lainen!

Dyr shopping, den dagen!

I fredags fick jag prova på det glamourösa shoppinglivet tillsammans med A. Längs biblioteksgatan gick vi och tittade i märkesbutiker, suktande efter alldeles för dyra kläder.
A köpte ett par skor från Armani för priset av två tusenlappar (hur många avocados är inte det!?). Sedan tänkte han köpa en snygg jacka för sextusen, men tyvärr fanns den inte i hans storlek. Tur, tänkte jag, för i min värld är ingen jacka så snygg att jag skulle lägga ut närmare två måndshyror på den.
Ändå blir jag avis på A för att han kan ha, och har, andra prioriteringar. Vem vill inte gå runt med en flashig märkespåse och se allmänt skrytig ut på stan?

Jag funderar på om jag ska köpa den väldoftande Armani City Glam. Dock inte innan min budgetperiod är slut. Just nu går mitt resonemang nämligen såhär:
Ingenting är så snyggt, bekvämt eller luktar så gott att jag offrar mina matpengar! Ingenting kan ses som värt att köpa "för att det är så billigt" när man inte har några pengar.

Ibland hatar jag budget-Lainen, för den här är verkligen en godbit:

Mission: Att utföra i veckan

Igår skrev jag en lista på vad jag ska göra i veckan.
Tyvärr har jag bara lyckats pricka av en punkt.
Jag jobbade på två andra, men a-kassans telefontid var över och det gick inte att ringa vårdcentralen. Dessutom hade jag tänkt utföra några ärenden i stan idag efter jobbet, men jag mådde kräks-illa hela dagen, hade ont i magen och var trött efter att ha somnat vid tolv och vaknat vid fyra.

Neurotiska ögonblick

Igår när jag åkte med kollektivtrafiken hände två saker som gjorde att jag nästan greps av panik:

1, Jag satt på pendeltåget, i lugn och ro, och råkade till min egen olycka titta åt sidan, mot tjejen-som-satt-bredvids skor. Jag tänkte: "Åh, de var ju fina stövlar!"
Sedan insåg jag att de var exakt likadana som mina, precis de par jag hade på mig vid det ögonblicket. Jag började känna mig som en looser som hade satt mig predvid en tjej som hade likadana stövlar som mig. Jag började titta mig omkring i vagnen för att se ifall det var någon annan som hade lakt märke till den pinsamma situationen. Alla i vagnen satt och tittade rakt fram, några fipplade med telefonerna och någon blängde på mig när jag nervöst tittade mig omkring.

Tjejen-som-satt-bredvid verkade inte heller ha märkt något. Jag funderade på om jag skulle byta plats, men då skulle det bli en allmän beskådan att jag förflyttade mig. Då skulle alla, särskilt tjejen-som-satt-bredvid börja undra varför. Kanske skulle de också se att jag hade likadana stövlar som tjejen-som-satt-bredvid, förstå situationen som med ens skulle bli ännu mer pinsam. Jag satt därför kvar, gnagde på min underläpp och sneglade hit och dit, paranoid som fan. Till slut vande jag mig vid situationen, men jag kunde inte låta bli att känna mig obekväm och övervakad under resten av resan.

2, Jag stod i en rulltrappa, just bakom en annan tjej. Plötsligt titade jag framåt och såg att hon hade den nedre kanten på jackan uppvikt. Genast började det skava i hela min kropp. Jag ville, ville, ville sträcka fram handen och vika ned kanten. Självklart skulle tjejen märka det och tro att jag hade tagit henne på skjärten, jag skulle stamma fram en förklaring och framstå som ett freak. Rulltrappan kändes milslång när jag, med uppspärrade ögon, stod och sneglade på den ut- och invända kanten. Jag var tvungen att lägga armarna i kors och knipa fast händerna i armhålorna för att inte handen skulle åka fram av sig själv och vika ned kanten. När rulltrappan tog slut var jag tvungen att skynda mig och nästan springa om henne för att slippa se misären.

Tillägg:

Jag ska inte äta fler av mina muffins som finns i frysen. De ska jag spara tills i helgen då M kommer. Den forna Lainen som inte kan ta hem gäster utan att ha någoning att bjuda på ska födas på nytt.

Mitt löfte inför veckan

Det är inte klokt hur produktiv jag är!
Jag har alltid planer på hundra små saker som jag ska göra, men när jag vill så mycket på en och samma gång kan jag inte bestämma mig. Därför blir det alltid så att jag inte får någonting gjort.
Det är typiskt.
Jag kanske måste göra ett riktigt seriöst schema på hur mina dagar ska disponeras.
Eller så ger jag ett löfte här på bloggen:

Den här veckan ska jag få gjort så mycket som möjligt, verkligen ligga i så att jag får kryssa bort några saker från min "Att göra"-lista som finns i mitt huvud.

Kan detta vara nåt?

Jag stötte på en väldigt intressant annons på blocket:



Jag funderar på att svara:

Hej!
Din lägenhet låter intressant!
Några frågor dyker dock upp:
Vem är "Ettan" som hyr ut? Är det någon man borde känna till?
Det låter ju bra att denna revuveradeh är ny, men vad är det för något?
Jag har ingen uppfattning om vad man är när man är kötsam. Vad är det? Kan jag vara det?
Jag vore tacksam för svar på mina frågor.
Vänliga hälsningar,
Lainen

Fel val av bakis-underhållning

Jag har länge funderat på hur man lägger upp videokipp i bloggen, sen helt plötsligt slog det mig hur jag skulle göra!
Därför mjukstartar jag lite med den här:
Kommer du ihåg, Soffilainen?