För jag har faktiskt inte haft tid

Jag har varit en väldigt oflitig bloggare de senaste dagarna. Jag skulle, som ursäkt, kunna dra till med att min internetkoppling har dött, men då kommer hetsiga kommentarer att uppstå från er som har sett mig vara på msn, facebook eller apberget. Därför försöker jag vara viktig och skylla på att jag faktiskt inte har haft tid att blogga!

Så vill jag bara meddela:
-Jag lever
-Jag har fått jobb och går upp 04.40 varje morgon
-Jag har besök från Norr i helgen, så jag vill inte vara otrevlig och blogga hela tiden
-Jag återkommer...

Jag är i behov av tips

Jag är trött hela tiden, jag förstår inte varför.
Jag sover mycket på nätterna men måste ändå ta en powernap, eller flera, på dagen.
Hur mycket jag än sover blir jag inte piggare.

Idag är jag dock trött för att alarmet gick 04.40 imorse, men det har ingenting med resten av dagarna i mitt liv att göra.

Det andra som är besvärligt är att jag verkar ha noll blodcirkulation. Om jag har varit ute och sprungit eller gått är jag varm, men när jag har suttit still ett tag fryser jag. Jag måste ta fram tofflor, en kofta, en filt och kanske dricka en kopp te. När jag har blivit varm igen och varit det en stund börjar jag frysa igen. Det är överdrivet!
På nätterna är jag också kall. Jag sover med två täcken, men ingenting hjälper...

Jag brukar i och för sig vara så här på vintern, men är det nån som vet vad jag kan göra åt saken? Några vitaminer, kosttillskott eller mat som kan hjälpa mot tröttheten och den dåliga blodcirkulationen?
Hjälp? Nån?

19.50 över gränsen

Igår sprängde jag förresten min budget.
Alltså den där det bara ingår att köpa mat eller andra saker som går att äta.

Jag köpte en deodorant.
Den kostade 19.50 på h&m.

Men jag tänkte, det borde väl ändå vara tillåtet att köpa saker för att sköta sin personiga hygien? Vad gör jag annars när shampot tar slut?
Någonstans måste ju gränsen gå för hur mycket man får snåla!

05.36

Då går min tunnelbana imorgon.
Det betyder att jag måste gå upp innan klockan fem.
När jag jobbade på ISS gick jag alltid upp så tidigt, men nu kan jag inte komma ihåg hur jag lyckades.
Imorgon ska jag försöka lära mig igen hur man gör.

Idag skulle jag gå upp klockan åtta för att gå ut och springa. Klockan tio över åtta ställde jag om klockan till tjugo över och smidde onda planer på hur jag skulle manipulera mig själv till att ligga kvar i sängen till klockan nio.
Just då ringde telefonen. Som en väldigt funktionell väckarklocka hade M kommit ihåg att jag skulle upp och ringde därför för att väcka mig. Motvilligt svarade jag bara för att få telefonen att hålla käften, men planerade att avsluta samtalet snarast för att sedan somna om. Jag tror att M förstod min plan när han fick ett "mmmmöööööööööh" till svar då han försökte prata med mig. Tillslut hade han dock fått den lata och manipulativa Lainen att försvinna och jag kunde gå upp och utföra min planerade motionsrunda.

Jag tackar M för att han är modig nog att ringa mig på morgonen även fast han får ett brunstigt älgtjursbröl, gäspningar och bittra kommentarer kastade i örat då han ringer så tidigt. Ändå tror jag att han tackar gudarna för de 649 kilometer som hindrar mig från att slå eller nypa honom för att han stört min ljuva morgonsömn.

Det är på grund av dem här erfarenheten som jag undrar hur, HUR jag ska ta mig upp imorgon bitti. Det hör inte till lagligheterna att gå upp innan klockan sex på morgonen, men vad gör man inte?

Bananjakt

En sak som hände igår kväll var att K chattade på min msn och samlade bananer på Apberget medan jag såg på film.
Hur sociala är vi när vi är med varandra?

Ikea

Ikea på en söndag är inte ett bra val.
För då är nämligen alla där.
Barnvagnar, tanter, par och familjer.
I massor!

Idag var jag, K, M och M's pojkvän där för att titta på en bokhylla.
Vår plan var att gå in, hitta hyllan, snabbtitta på lite smågrejor och sedan åka därifrån.
Det tog längre tid än så och vi var tvugna att pausa för att fika.

Redan när vi kom till Ikea mådde jag lite dåligt på grund av att jag ätit ..ehm.. typ sallad eller något? Magen hade i alla fall reagerat och min energinivå låg långt ned till och med för att vara mig. Efter Ikeabesöker kan jag knappast säga att det hade blivit bättre.

Att ta sig därifrån var en sport i sig. Jag kom inte med den första bussen, eftersom det var så mycket folk som villa åka med. Sedan två tunnelbanor för att ta dig hem.
Orka!
Nästa gång åker jag till Barkarby, inte Kungens kurva!