Ledig dag

Vissa av mina kollegor hävdar att man "vill använda sina lediga dagar till att ta det lugnt och sova". Av den åsikten är dock inte jag.
Igår morse steg jag upp samma tid som jag brukar göra när jag ska jobba, det vill säga klockan nio. Jag tog reda på hur min rutt för dagen skulle se ut, sedan gjorde jag mig hastigt iordning och åkte för att titta på ett boende i Sundby. Stolt var jag för att jag så smidigt hade hittat dit utan att stöta på några problem.

Efteråt skulle jag ta mig till t-centralen för att möta upp med K. Det skulle ta en kvart att gå till tunnelbanan i Rissne. Jag följde skylten som visade vars jag skulle. Jag blev dock misstänktsam när den pekade rakt fram, eftersom jag tyckte det verkade mer logiskt att gå till vänster och över bron som gick över vägen. Men, eftersom att jag alltid tappar bort mig när jag går egna vägar följde jag skylten. Efter 50 meter svängde vägen till höger. Jag gick en stund och snart svängde vägen igen. Och igen. Jag började misstänka att jag hade gått i en cirkel, och detta fick jag bekräftat när jag såg att jag kom tillbaka på samma ställe som jag varit på tidigare. Jag hade alltså tagit en onödig liten avstickare på en kvart.

Jag gick över den tidigare nämnda bron, såg en ny skylt som lovade att jag skulle komma fram till Rissne. Men plötsligt kom jag till en korsning som saknade skylt. Hur ska jag nu veta vars jag ska gå? Jag var tvungen att fråga mig fram flera gånger, eftersom det enda vägen gjorde var att svänga åt massor av olika håll samtidigt som skyltarna lös med sin frånvaro. Våga skylta ordentligt!

Efter att ha gått i fyrtio minuter kom jag fram till tunnelbanan och tog mig in till centralen. Därifrån åkte jag, C och K till Ikea, Kungens kurva. Jag är fortfarande faschinerad över att det inte är över 30 mil till Ikea och att man faktiskt kan åka dit bara för att kika. Och kika var vad vi gjorde. Men vem har nånsin gått på Ikea utan att handla nåt? Just det Den gula kassen fylldes snabbt med diverse smågrejor.

På kvällen, efter att ha sett Ett öga rött satt jag på tunnelbanan mot Kista. Ett medelålders par hoppade på och satte sig i närheten av mig. Obekvänt nära, tyckte jag, eftersom de var helt borta i alkoholens dimma Jag misstänkte att de var sådana som är just på gränsen till att bli alkoholister. Mannen satt och rotade igenom fickorna på sin slitna skinnjacka. I innerfickan såg jag att han hade en liten hammare. Med sig hade han också en påse med något avlångt i, men han hade väl döljt vad det var och tejpat igen påsen ordentligt. Men jag hörde att han mumlade något med "kofot" när han satt där med sin påse. Under hela resan satt han och rullade cigaretter och släppte skräp på golvet och jag var tvungen att snegla misstänksamt ifall han skulle få för sig att elda upp tåget eller något annat ganska brutalt. Jag var beredd att flytta mig från min plats eller i västa fall; hoppa av på första bästa station och invänta nästa tåg.

Som tur var hände ingenting och de vinglade snart av tåget. Jag kunde andas ut av lättnad och lugnt åka de sista två hållplatserna till Kista.

Imorse var jag flitig och bakade scones till frukost. Nu är det heller inte
länge kvar tills min ledighet är över och jag är tillbaka på jobbet. Men trots detta var det behövligt med en liten ledig dag.

L

..som i Ledighet och Latte..

Jag har börjat inse att jag inte längre är ledig varje dag. När man har varit det i nästan tre månader blir man lätt lat, men nu är det andra bullar och jobb för hela slanten. I början var det förstås tungt och svårt att vänja sig, men nog har jag allt börjat komma in i arbetstempot igen.

Efter att ha jobbat sex dagar i sträck börjar äntligen ledigheten närma sig. Jag jobbar imorgon, sen får ja en heeel dag fylld med ledigt, det känns härligt.
Hela sju dagar med kaffemaskin, toast och bakverk. Och latte.
Latte, latte, latte.

Om sju dagar till kan jag kanske till och med göra latte med ett löv. Eller kanske ett hjärta. Detta istället för mina nu patetiska försök till mönster som mer är små vita, fosterliknande motiv i den krämigt fluffiga mjölk- och espressoblandningen. Men med lite fantasi kan man i och för sig få det till att det liknar en ros. Eller en liten kossa. Eller något annat.

Det är ju helt sjukt vad mycket latte folk dricker i den här stan. Det bara rasslar när mjölken och kaffet går åt. Enligt min åsikt är det inte ens gott! Jag menar, hemma i Umeå, vars kan man ens köpa en latte som man kan ta med sig när man kilar iväg till jobbet eller ska gå och shoppa på stan?

När nu Umeå ändå kom på tal kan jag inte annat än att tänka på att det är så mycket som skiljer sig mellan Umeå och Stockholm. Stockholm är mer. Till och med om man jämför bara lilla Kista galleria med hela Umeå centrum så känns Umeå väldigt stelt, tråkigt och helt enkelt lite.
Till exempel:
I gallerian där jag jobbar är det ett flöde av folk hela dagen, fullt ös. Men i Umeå cenrum, mitt på dagen rör sig endast ett flertal nyblivna mammor med sina barnvagnar, lite pensionärer och ett par andra människor. Detta lunkandes.
(Och Umeå tror sig kunna bli kulturhuvudstad 2014, fortfarnade?)
Ja, alla inbitna jag-ska-aldrig-flytta-från-Umeå-personer, jag vet att ni tycker att Umeå är så mycket mer än vad man kan tro och att det faktiskt finns massor av saker att göra om man bara vill. Det är ändå ingenting för mig och det går inte att övertyga mig. Men grattis till er som är så säkra på att er plätt med gräs är den allra grönaste.

Ett annat ord som innehåller L är ordet Lat. För det är syster just nu. Hon ber någon annan byta kanal på tvn när fjärrkontrollen nästan ligger i hennes knä.
En applåd för det.