Lainen och K småspråkar på morgonkvisten

K: Vad skulle hända om man var kissnödig och höll sig tillräckligt länge?
Jag: Blåsan skulle väl spricka.
K: Kan den göra det?
Jag: Ja.
K: Vad händer då?
Jag: Ja, du skulle få jävligt ont.
K: Skulle kisset komma ut blodet?
Jag: Ja, och du skulle DÖ en smärtsam död.
K: …
Jag: Fast jag tror att du skulle kissa på dig först.

K går och kissar och jag bloggar.

Mysmiddag och brandlarm

Trots min kassa tidsplanering blev det middag hemma hos mig i kvällningen igår. K var den ursprungliga middagsgästen, men var gör man när man träffar A och H och de inte har några planer på middag?
Fisk och grönsaker i ugn, potatis med persilja och vitlök, samt en sallad med massor av avocado. Alla utom A blev mätta och belåtna.

Vi hann just sluka middagen, byta kläder och fixa till oss lite innan det var dags att åka in till stan. Jag och K dumpade de andra på vägen och mötte upp med S och A från mitt gamla jobb.
Vi gick på jakt efter ett billigt ölställe. Eftersom vi var så sent ute var det för mycket kö och när vi väl kom in var ölen inte lika billig som under de tidigare klockslagen.

Resten av kvällen tittade vi på band på Mosebacke. Kanske inte musik som passade oss alla, men vi var där som S supporters. Jag fick, till min egen stolthet, vara förste fotograf och dokumentera så gott det bara gick åt S.

Plötsligt, när bandet var mitt uppe i ett utdraget skrik, hoppade en i personalen upp på scenen, tog micken och sa att alla måste gå ut. I bakgrunden hördes det tjutande brandlarmet.
Vad är oddsen?
Vi fick stå ute i snålblåsten och regnet (utan ytterkläder) och sura ett tag innan det var dags att gå in. Efter det varade inte kvällen länge till, utan vi kastade in handduken och åkte hem.

Då var den fredagskvällen avklarad.

Min stora bedrift

Igår tänkte jag blogga om min stora bedrift, men min tidsplanering trasslade till sig så att jag varken hann det ena eller det andra.

Innan klockan 13 igår hann jag inte mycket mer än att äta frukost och blogga lite. När jag började tänka på de x stycken kakor jag åt kvällen innan och de faktum att jag inte kommer att ha råd att börja träna än på ett tag blev det plötsligt en jäkla fart på mig. Ut och springa skulle jag och det var med en gång!
Sagt och gjort. Okej, jag kanske gick större delen av sträckan, men jag sprang i alla fall lite. Och nästa gång ska jag springa mera!

Negativt var att jag inte hade tittat så noga på klockan innan jag gick ut, så mitt i min runda ringde A och sa att han var på väg in till stan för att träffa mig.
Oopsie.
Men viktigast är:
Jag har sprungit min första runda och jag ska fortsätta med det.*

*Beröm, presenter och eventuella kakpaket kan levereras direkt till mitt rum i kollektivet.

Bloggens utseende igen

Jag ska jobba lite på utseendet på min blogg, så tills dess får den se ut som den gör...

Bloggens utseende

Jag gillar inte utseendet på min blogg, och jag gillar särskilt inte att bakgrunden är svart. Jag vet ungefär hur jag vill att det ska se ut, men tyvärr är jag värdelös på att använda annat än de färdiga mallar som finns. Kanske borde ta och lära mig det?

Håll tummarna...

Håller ni fortfarande tummarna för att jag ska få jobbet på café nr 3?
Om inte, gör det.
Det är det jobbet jag vill ha helst av alla och jag vill ju inte tvingas jobba på café nr 2 eller nåt.

Jag har varken tid, råd eller lust att vara arbetslös mer och alla säger att de ska höra av sig i början på nästa vecka. Så håll tummarna, håll tummarna så mycket som det bara går.

Trevlig kille som jag träffade vid ankdammen

Han simmade närmare när han såg mig. Rädslan blandades med glädje när jag tog en bild på honom. Han rodnade och doppade huvudet i vattnet.

Skulle du dejta en kille/tjej som sov i ett badkar istället för i en säng?

Jag har just sett ett avsnitt av Kyle xy och jag måste bara säga att jag inte förstår mig på Amanda. Jag skulle tycka att det var lite för creepy att vara tillsammans med en kille som sover i ett badkar och dessutom inte har någon navel.

Jag undrar om jag ska fortsätta se den här serien. Den är varken särskilt spännande eller händelserik och för mig är den egentligen lite för smörig. Det liknar nästan Familjen Moral i 7th Heaven, inga dramaqueens direkt.

Men i brist på annat kanske det är lika bra att se det, eftersom nästan alla andra serier har upphåll och verkar planera att ha det resten av mitt liv.

Min promenad (som jag inte gick vilse på)

Idag gick jag trots allt på min promenad. Jag letade efter sjöarna och hittade dem förvänansvärt lätt.

Där var det finare än jag trodde och jag såg minst trettioelva motiv som jag skulle vilja fota. Jag hade med mig min äckliga digitalkamera, men den tar värdelösa bilder och äter upp nya batterier så att man bara kan ta ungefär tolv bilder.

Eftersom jag ser världen i fotografitillfällen blev jag mer och mer bitter över att jag inte har en systemkamera, digital då alltså. När jag har skaffat en sådan ska jag gå till sjöarna och fota tills mitt finger går av. Tills dess ska jag sitta och skicka ut bittra önskningar om att dammråttorna hemma hos syster och D förökar sig extra fort bara för att de har en finfin kamera.



Skog och vatten, mer likt hemma kan det inte bli...

Nu sitter jag och surar för att:

-Min kiwismoothie inte var så god som jag trodde och att det stacks i halsen när jag drack av den.
-Jag har ont i magen.
-Min digitalkamera suger.
-Jag har försökt koppla in min telefon i datorn, men det funkar inte.
-Det är en massa mjölk i fiskbullssåsen, men jag tänker äta den ändå.

Vad fan ska jag göra idag då!?

Det enda jag har åstakommit idag är:
-Ringt vårdcentralen och fått en tid som jag förmodligen inte kommer att kunna gå på
-Läst lite i min bok
-Målat tånaglarna röda

Jag hade tänkt gå ut och gå med Y imorse, men jag tyckte att det var mycket mysigare att ligga under täcket och snooza i ett par timmar till.

Just nu sitter jag i en kompromiss med mig själv om att jag ska gå ut och traska ändå. Jag säger åt mig själv att jag inte kommer att få en kiwismoothie om jag inte går ut och går. Jag säger att jag vägrar gå ut och gå om jag inte får en avocado till frukost.
Energin kommer att behövas, eftersom jag med 99% säkerhet kommer att gå vilse idag...

Where is Kråkan?

Jag undrar var Kråkan har tagit vägen, jag har inte sett honom på ett tag. Jag hade just börjat tvivla på att Kråkan ville mig något illa så som att bajsa på mitt fönster eller hacka mig i nacken och flaxa i mitt ansikte med sina äckliga vingar. Då försvann han plötsligt, bara slutade besöka mig.

Jag saknar inte Kråkan och jag vill inte att han ska komma tillbaka, men jag måste erkänna att det var mer spänning i mitt liv då han till min stora fasa dök upp med jämna mellanrum.

Jag har sett andra kråkor, men ingen av dem har varit Kråkan. Var har han blivit av? Han kanske inte har hittat min nya adress?

Nej, jag ska inte spekulera för mycket, det är fan creepy att vakna av att en kråka ruvar på fönsterbläcket och tittar in genom fönstret i väntan på att jag ska vakna.

Utvärdering av K's bloggande

I början gnällde K mest över att han var "tvungen" att gästblogga, men i slutet tror jag att han tyckte att det var ganska kul att publicera sina spontana tankar. Grejen är bara den att fler ord kommer ur honom när han pratar än när han skriver, och då snackar jag om extremt många fler ord. Det återstår alltså att se om han själv kommer att bli en sann bloggare eller om han håller sig till att ordbajsa endast i tal. Om jag ska tänka på min dyrbara tid hoppas jag inte att han börjar blogga så mycket, jag har ju redan över tjugo bloggar på min lista som jag läser då och då.
Hur offrigt är inte det?

Jag tycker dock att det var lite taskigt att han liknade min estetiska bild med en Lainen som har fallit offer för misshandel. När han skrev det hade han inte ens lagt märke till att ögonen i headern hade olika färger. Dessutom trodde han att ögat längst till höger, alltså det röda, var grönt. Snacka om färgblindt beteende!



K in action
Ungefär så här misstänker jag ibland att färger ser ut i K's värld.

K gästbloggar

Jag har tänkt på en sak, det är hög tid för mig att byta förebild. Här med förklarar jag Carolia Gynning till min nya idol. Hennes sätt at handskas med barn är beundransvärd!
"Jaha, där står du på huvudet."
Det var bara en av sakerna hon hade att säga i "Huvudet på Carolina Gynning".

En annn grej jag tänkt på är Laiens bild. Den måste vara en hyllning till Piteå dansar och ler, ni som var där vet vad jag pratar om.

Min första blogg gång är nu slut ch jag ser fram emot nästa...

cya!

K på besök

K är en väldigt sällskapssjuk ung man som måste underhållas lite då och då. Ikväll är han på besök här. Det är oklart vad vi ska göra, men K ser mycket nöjd ut över att vara här ändå. Själv påstår han att han är missnöjd, men jag tror att det är för att jag bloggar och ger honom för lite uppmärksamhet.

Innan kvällen är slut kommer K att få skriva ett gästinlägg på min blogg.

Beröm från arbetsförmedlingen

Imorse steg jag upp tidigare än tupparna själv. Efter att ha gått runt och gnällt en stund för att jag inte tycker om att gå upp tidigt gick jag till arbetsförmedlingen.

Väl där hade jag ett möte med min handläggare, vilket kändes fullkomligt värdelöst när jag tänkte efter. Jag skulle alltså meddela att jag sökt jobb, visa mina ansökningshandlingar och få en handlingsplan på de kommande tre månaderna även fast jag uppskattningsvis kommer att ha jobb om en vecka. Men vad gör man inte för att a-kassan ska bli nöjd?

När jag visade upp mitt cv och en ansökan tittade handläggaren noggrannt igenom den. Han sa att han har jobbat med många ungdomar, men att han få gånger har sett så bra ansökningshandlingar. Sedan, efter att ha vattnat mitt ego lite till, bad han att få ta en kopia på mina papper för att visa andra hur det ska gå till.
När jag lämnade arbetsförmedlingen för att gå hem och sova var jag stolt som en tupp, hoppas att mina braiga ansökningshandlingar kan ge mig ett bra jobb.

Idag ska jag dessutom på en till intervju. Denna gången är det på en restaurang, ett ställe som jag vet är ganska snyggt och coolt.
Håll tummarna...

Bort med mögelfacet

Sedan nyår har mitt ansikte visat upp allvarliga tendeser på att var ur balans. Mitt ansikte har varit torrt, flagnat och allmänt motstridigt. Igår kände jag att det var dags att sätta ned foten, lite torr hy ska inte få mig att känna mig som ett torkande mögelface länge till.

Jag gick in till apoteket och väl där inne väntade personalen serviceinriktat på att ge mig alla tänkbara råd. En stund senare lämnade jag apoteket med en visibly clear 2-in-1 wash mask, samt en fuktkräm.

När jag hade provat min nya investering kunde jag inte annat än vara ungefär så glad som på bilden. Fräsch var vad jag kände mig, hejdå mögelface!

Nu har jag ätit min andra avocado för idag

Och det var lika gott som alltid.

Café nr 3 (Håll tummarna för mig!)

Nu har jag varit på intervju på café nr 3.
Det var ett café och en lunchrestaurang i ett stort, stort kontor där det sitter över 600 personer. Jobbet verkar varierande och seriöst och det tar tio minuter att gå dit. Och hur skönt är det inte att ha gångavstånd till jobbet?

Så snälla, snälla läsare, håll tummarna för mig och café nr 3!

Avocadofrukost med skvaller

Hårdbröd med avocado, te och skvallertidning. En dag som börjar så kan väl inte bli dålig?

(Ja, jag vet, min kamera suger. Jag vill köpa en ny!!)

Det här med avocado

Igår köpte jag en avocado på Willys, numera Hemköp, för 8.90 kr.
Idag gick jag till Hötorget och köpte tre avocados för tio kronor.
Lyckan är gjord.
Försäljaren försökte få mig att köpa sju avocados för 20 kr, men jag hejdade mig.
Jag ska gå dit och köpa tre färska om någon dag istället för att låta dem ruttna i kylskåpet. Eller så köper jag sju, det beror på.

Jag är sjukt förtjust i avocado. Ibland äter jag ett par per dag. Om det finns sallad med avocado i petar jag ut avocadobitarna och blir sur om andra också gör det. Om jag bara har en avocado finns det inte en chans att jag kommer att dela med mig.
Lainen doesn't share avocado.

Imorgon ska jag skära upp en avocado och äta på en bit hårdbröd till frukost. Jag väntar med spänning, ikväll är nästan som dagen innan julafton. Avocadofrukost, mm...

Till sist vill jag bara tacka djungeldjuren, fjädermolnen och eventuella högre makter för att avocado faktiskt är nyttigt.

Varför har ingen berättat för mig att avsnitt 10 av Desperate Housewives har kommit för flera dagar sen!?

Lainen söker jobb

Idag var jag tvungen att gå upp jättetidigt, men då har jag också hunnit med en del saker.

-Intervju på Café nr 1 - Check!
-Provjobb på Café nr 2 - Check!

Imorgon ska jag på intervju på Café nr 3.

Jag håller tummarna för Café nr 1 eller Café nr 3. Café nr 2 verkade lite oseriöst och virrigt, dessutom blev jag lämnad ensam i kassan efter cirka tio minuter. Såklart kunde jag inte hjälpa kunderna, eftersom de inte visat mig varken kassan eller sakerna som fanns till försäljning. Dessutom visste jag inte vars resten av personalen tog vägen, så jag fick stå och skämmas över att jag inte kunde något.
Proffsigt, frågetecken?
Nej, tack.

Borta från lugn-kaoset i Norrland

Nu är jag tillbaka i kollektivet i storstaden igen, efter att ha släpat mina fyra väskor i t-centralens alla trappor och svurit gång på gång. Det känns lite konstigt att ha lämnat Umeå, jag hade nästan vänjt mig vid att vara där.

Efter att ha varit i mitt hem i norr i över tre veckor kan jag konstatera att jag är några erfarenheter rikare. Jag har ju faktiskt åkt ambulans, varit på begravning och gudstjänst, samt lite annat smått och gott.
Dessutom har jag lärt mig (eller ska jag säga lärt om mig det jag hade glömt bort?) att vissa saker kommer på köpet då man bor hemma hos familjen. Tillexempel att strumpor försvinner i tvätten, hårnålarna som jag haft i minst ett år tar slut på bara ett par veckor, att jag vaknar "tidigt" på morgonen av oljud från dammsugare, en fiol eller att Minisyster testar ringsignaler på sin nyärvda mobil.

Väl hemma i kollektivet märker jag att allt är som förut. Min blomma har dock dött, men det gör bara att jag hurrar lite lätt inombords. Inatt kommer jag dessutom att slippa vakna av att jag håller på att trilla ur sängen, åt båda hållen. Det känns tryggt att min säng inte är åttio centimeter bred.

Frågan är bara när jag börjar längta tillbaka till lugn-kaoset hemma i Norrland igen...

Åh, vad jag saknar mina tavlor

Den här skulle verkligen få mig att må mindre dåligt över mina tapeter.
Tyvärr får jag inte med mig den på flyget, nej.

Vinterväglag

Igår skulle jag hämta Lillasyster på väg hem från stan. Det tog ungefär en timme att ta sig hem från stan till Obbola för att:

-Det snöade tok-mycket, jag såg bara snö, snö, men inte så mycket väg.
-Jag missuppfattade vägbeskrivningen och hamnade mitt ute i skogen. Jag var tvungen att köra tillbaka genom ett virvlande snölandskap och sladda vidare till en annan del av mitt ute i skogen.
-Jag körde fast.