NY BLOGG

Nu har jag startat en ny blogg.
Den här gången ska jag stanna på den platsen, så lägg till den adressen i dina favoriter!

Bloggen hittar du här!

Här här här

Jag hade tänkt fixa till designen lite först, men med alla mina andra projekt anar jag att det kommer att ta för lång tid, så:

HÄR är min nya blogg.

Jag tror att mitt byte kommer att göra det mer motiverande för mig att fortsätta blogga. Förut bloggade jag mest för att min familj och vänner skulle kunna se vad jag hade för mig, men nu vill jag blogga lite mer om mina intressen. Kanske inte alltid lika intressant för familj och vänner då, men kanske får någon annan?

Ny blogg

Jag ser att folk envisas med att besöka min blogg, även fast jag inte uppdaterar.
Känns som om det är fler som besöker den nu än när jag uppdaterade, ska jag se det som något negativt?

I alla fall, jag tröttnade på att blogga för att jag kände att jag inte hade något relevant att skriva om. Att skriva om mig själv var inte relevant nog. Därför är jag nu på g med att starta en ny blogg som faktiskt har lite mer inriktning än den här.

Mer om det sen.

Min frilla från igår

Jag skulle tydligen också skriva om mitt och Karlans spindelmission och hans hjälteinsats, men det ids jag inte göra nu. Det räcker med bilden på frillan som Karlan himself ägnade över 30 minuter till att knåpa ihop och spraya fast på min skalle igår:

Ursäkta, men var det här det sista Desperate Housewives -ever?

En bild som jag tog på Karlan

Varför jag skrev mitt senaste inlägg

Vi skulle alltså se hur snabbt jag skrev, men jag visste inte vad jag skulle skriva. Daniel satt och babblade oavbrutet, som om det skulle vara speciellt ovanligt. Eftersom jag skrev lite av vad han sa och lite av vad jag tänkte blev det allmänt osammanhängande och konstigt. Att jag hörde lite fel på en del saker som han sa har inget med saken att göra.
Punkt slut.

gosh

Hej jag heter josefin och jag är ganska bäst. Och med det menar jag att jag är bäst, helt och hållet. Stjärtstopp.snopp, sa daniel. Han är dum. Han tror att hans pappas bil är bättre än min pappas bil.

Ingen bil är bättre än min papas bil. För den är:
-Ful
-Äcklig
-Rostig
och
-Stor

En annan låt man kan plåga Karlan med

År 2004, innan jag och Karlan hängde stadigt hade vi en Robinsonhajk på vår lilla pärla Klubba. Jag och mitt gäng ledde hajken och Karlan och hans gäng var lurade att vara deltagare.
Vi försökte göra det så jobbigt som möjligt för dem genom att:
-Ge dem äcklig mat
-Ha dryga tävlingar
-Tvinga dem att bygga upp ett läger i skogen medan vi sov i båtar

Första natten somnade vi, ställde klockan på 04.00, smög upp utanför deras tält, skruvade upp den lilla stereon på max som spelade:
OOOUT OF CONTROL, WHEN I TURN MY POWER ON

Därför är det enda Karlan tänker på när han hör "Elctric" med Leila K att han egentligen hatar mig.

Jag har hittat vår sommarlåt och plågar Karlan

Whatever

Nu har M varit här i lite mer än en vecka, så jag har inte riktigt haft tid att blogga.
Dessutom har jag tappat lusten med bloggningen, funderar på att lägga ned tills jag har hittat på nåt vettigt att blogga om.

Det är bara en sak jag undrar just nu:
Var är Karlan och vem har tagit hand om honom den senaste veckan?

Någon har lagt en kuse i mitt hår!

Idag hittade M något i mitt hår som var misstänkt likt en kuse.
Mina frågor är många:
Vems är det? Hur kom den dit? Är det någon som har lagt dit den med flit och i så fall varför? Kan det till och med vara min egen?

Detta lär jag aldrig få svar på.

Turistlördag i Stockholm

Igår var det turistdagen nummer ett här i Stockholmsstaden.
Först åkte jag och M in till stan, träffade Karlan och tog färjan över till Djurgården för att kika lite. En elak ragata försökte förstöra vår lördag genom att skrika åt Karlan att han fick gå åt sidan och leta sitt kort. Sedan smällde hon igen grinden och vi fick ta nästa färja.
Snacka om tråkig attityd!

Vi tog oss ändå till Djurgården, traskade runt en stund, gjorde inget särskilt, sedan gick vi in till stan och började fundera på fika.
Jag råkade nämna en macka som finns på Café 60, en där fetaost och pesto ligger i en härlig sörja tillsammans med grönsaker på luftigt bröd.
Karl blev bestämd. Han ville gå till Café 60, inget annat.
Jag åt en likdan macka och fick ont i magen.

Efteråt åkte jag och M hem och lagade, efter en lur på en timme, en god middag. Den bestod utav:
-Panerad och stekt sejfilé
-Ungsstekta grönsaker, så som morötter, champs, sockerärter, paprika och lök
-Pressad potatis
-En sås med creme fraiche och äpplen, made by Lainen
-Varsin öl, ljus åt mig och mörk åt M

På kvällen mötte vi upp med Syster, D och Karlan. Vi gick först och tog en öl på Snaps uteservering på medborgarplatsen. Efter en stund började det dock märkas att det inte riktigt är sommar än, så vi gick vidare till en restaurang där mat intogs för vissa, medans dryck och natchotallrik slank ned i min kurrnade mage.

Till sist avrundade vi med att dricka vin på en vinbar. Jag drack dock, till allas stolthet, inget vin. Det är inte längre värt att få så ont i magen...

Vi hann också med en liten utsiktspromenad som visade sig bli ett helvete för de som hade högklackat. Ännu idag har jag lite ont i ena foten.

Sen valborgsuppdatering

På valborg hade vi så mycket råparty att vi satt och tittade på detta:




Vi tittade även på en majbrasa i regnet (Dear Karlan tog en bild), åt massor och spelade guitarhero.
Sedan blev jag trött och gnällde om att jag ville åka hem. Till slut fick jag.

Cidervinter

Idag skulle jag skryta om min hud för M.
Jag sa:
-Min hud är lika len som cidervinter!

Då anklagade M mig för att vara alkoholist.
Det jag egentligen ville ha fram var att min hud var lika len som siden. Och snöflingor. Eller vinterlanskap. Kanske?
Ja, jag vet inte, men det är inte alltid som allting tar sig hela vägen fram i min hjärna.
Jag skyller på trötthet.

Så glamourös som jag var på nyår

Vore inte helt fel, men det är å andra sidan en dålig våroutfit:

Jag vill vara mer glamourös

Idag var det en riktig vår, nästan sommar, -dag i Stockholm. Jag slutade vid halv tre och begav mig ut på stan för att göra några ärenden.
Men jobbjeans, fult linne som jag brukar ha under t-shirten när jag jobbar, grå kofta och grå jacka kände jag mig inte så glamourös. Saken blev inte bättre av att folk runt omkring gick med piffiga vårkläder och såg vårfräscha ut. Vissa gick till och med i shorts och linne. Jag kände mig som värsta luffaren.

Jag vill också ha en fin våroutfit som jag kan glida runt på stan med. Tyvärr vill inte pengarna riktigt räcka till det jag vill.
Nåja, imorgon är det valborg. M kommer och jag ska vara så oluffig som jag bara kan när jag väl ska vara lite ledig. Jag har ju trots allt ett par nya shorts, en ny jacka, ett nytt armband och nya strumpbyxor. Och en gul och fin sjal!

Mumsisarna

Såhär såg förresten muffinsarna som jag fick av Syster och D förra veckan ut.
Att det ser gott ut?


Om det är någon annan som vill ge mig sådana muffins är ni välkomna. :P

Scared to death

Kände att jag betett mig smörigt mot Karlan på bloggen idag, så därför måste jag visa en gammal goding, en bild från när han tog sin piercing. Varsågod, Karlan!

Tack igen Karlan

Idag när vi kom hem somnade jag. Jag sov i en timme.
Under tiden gjorde Karlan följande:
-Diskade
-Städade hela Lainenheten, inklusive dammsugning
-Började fixa naglarna

Tillslut vaknade sömntutan och var förvirrad. Jag hade inte märkt något..

Vimmelbilder

Här var vi igår, fångade av vimmelfotografen.

David La Chapelle

Idag var vi på fotoutställning med David La Chapelle i Nacka Factory. Jag tycker hans bilder är väldigt intressanta, snygga och häftiga.
De bilder jag gillade bäst var katastrofbilderna, här är en av dem:


Här är några andra av hans bilder med kändisar som Courtny Love, Uma Thurman och Madonna:



Till och med Karlan verkade gilla besöket på fotoutställningen, efter nederlaget på vårt förra försök att vara kulturella.

Karl efter sovbesöket

Inatt var första gången Karlan sov i Lainenheten. Därför har han gått med på en kort intervju:

Hej Karlan! Inatt sov du i min lägenhet för första gången. Hur kändes det?
-Det kändes bra, förutom att du snarkade litegrann. Men det märkte jag inte av, eftersom att jag somnade som en stock. Jag måste säga att jag har saknat min "vän" tältsängen.

Okej, spännande. Sov du gott?
-Ja, det gjorde jag.Eftersom jag har gjort vissa små junsteringar på tältsängen går den bra att sova i nu. Den är inte lika lätt att trilla igenom som i början.

Du hörde inga konstiga ljud under natten?
-Diverse småpruttar, men det kan lika gärna kommit från mig.

Det tror jag att de gjorde. Men planerar du ett nytt sovbesök i Lainenheten?
-Ehm, under omständigtheterna så vågar jag inte.. ehh.. uttala mig så noggrannt om det, men ett återbesök är helt klart aktuellt.

Okej, tack och välkommen åter!
-*haha* Tack själv!

En kärleksgåva från Karlan

Karlan var snäll nog att plocka blommor till Lainenheten (för att jag sa åt honom) på vägen hem igår. Han tog sig ned för en brandt backe, slet upp blommorna och klättrade upp igen.
För mig och Lainenhetens skull.

Jag och M stod och tittade på och skrattade åt det lilla livet när han kämpade för att komma åt påskliljorna.
Karlan var tapper och klarade sitt mission, så nu livas Lainenheten upp av gula blomster. Tack Karlan!

Festligheter

Igår var det tänkt att det skulle bli en lugn hemmakväll med godisätande.
Istället blev vi inbjudna till A som sedan ville ta med oss till vårt kära gamla place Lino.

Glada i hågen åkte jag och Karlan först hem till mig, intog lite mat och hade en förfest på tu man hand. Detta gjorde vi på vår förfest:
-Hoppade runt till musik
-Drack en cube
-Smakade apelsinratafia som stått i mitt kylskåp typ forever, den smakade skit
-Gjorde vårt eget husdjur
-Åt godis
-Provade diverse kläder ur min garderob

Till slut bestämde vi oss för att dra vidare till A. Där var det en mer seriös förfest, så vi kände att vi behövde tona ned vår flummighet. Efter ett tag tog vi en taxi till Lejontornet.. Lejonbaren... äh, nåt Lejonställe som var gayklubb i alla fall.
Lokalen var proppfull, så det enda man kunde göra där var att stå stilla på ett och samma ställe och försöka se så glamourös ut som möjligt.
Vi hann vara där en bra stund innan jag insåg att jag 1) var ensam tjej och att jag 2) var den enda som inte var homo.

När klockan började närma sig 1 ville de andra äntligen gå till Lino. Eftersom M skulle ansluta till vårt sällskap kunde inte vi följa med in på vip-listan. Kön var megalång och det såg redan ut att vara fullt på haket, så vi bestämde oss för att kasta in handduken (Karl tog det bokstavligt och kastade handduken i vattnet efter att han hade putsat M's skor).

Innan vi åkte var vi såklart tvugna att hälsa på korvgubben utanför Lino. Varje Linokväll hela hösten har jag och Karlan alltid beställt en kokt korv med ketchup och senap på halva korven. Sedan har vi delat. Detta kom såklart korvgubben ihåg. Vi blev glada och trevliga, korvgubben blev glad och gav oss fem kronor rabatt på tre korvar.
Tja-tjing!

Tunnelbanan tog oss hem till mig, men jag har ingen utvärdering från efterfesten, för efter min lååånga arbetsvecka trillade Lainen-ögonlocken igen och tog mig till drömmarnas värld...



Enda bilden jag lyckades ta på vår "förfest". Min kamera påstår att batterierna är slut även fast de är i stort sett nya!

Våren är här för att stanna

Jag är en person som saknar självdisciplin.
Om jag bestämmer att jag ska stiga upp sju går jag inte upp förrän 8.
M vet hur kass jag är på att göra som jag själv sagt åt mig att göra.
Därför vaknade han klockan sju imorse, även fast han inte hade nån speciell tid att gå upp till, och ringde för att väcka mig.

För en gångs skull var jag i alla fall på g och hade planer på att gå ut och gå, precis som jag hade planerat igår.

Solen sken, det var åtta grader varmt redan så tidigt på morgonen. Det blev till och med så att jag sprang en bit. Jag var tvungen att ta av mig koftan och springa i linne en stund. När det är så vet man att det är vår.

He's back

Skräpmat i olika definitioner

Är det normalt att känna sig väldigt onyttig när man äter sallad som innehåller pasta, olika salladssorter, sojabönor, lax, lök citron, fetaost och gräslök?

Frågan är ju.

Jag känner mig onyttig, eller i alla fall som att jag äter fel, för att det jag egentligen bör undvika att äta är citron, fetaost, lök, pasta och sojabönor.
När jag dessutom dricker apelsinjuice (100% fruktsaft) är bägaren nära att rinna över.


Hamburgare, pizza och liknande excisterar inte längre i min värld. Eller jo, någon enstaka gång kan det hända, men det är mycket, mycket sällan. Jag känner mig nog onyttig då jag äter av det som finns på jobbet.

"Hej å välkomna till haujk"

Nyss kom det en gubbe från Fortum och plingade på. Han babblade på lite om min elmätare.
"Jaja, whatever", tänkte jag när jag stod i hallen i morgonrock och rufsigt hår.

Det enda som var roligt var att han pratade som vår gamle vän från hajk:

Besök hos Syster och D

Ni skulle ha sett muffinsarna Syster och D hade köpt. De var gigantiska och jättegoda!
Jag tog en bild med D's mobilkamera, men så länge han inte delar med sig av den kan jag ju inte lägga upp den här.
Jag orkade ungefär en halv muffin innan jag var mätt. Smakerna vi hade var choklad, choklad med cocos, äpple och morot.

Dessutom fick jag en present. När jag öppnade den blev jag glad, för det var en guldram från Lagerhaus, precis en sådan jag hade tänkt köpa. När jag tittade närmare såg jag dock att det som var inramat var en biljett till Celine Dion den 7 juni!

Även fast besöket hos Syster och D gjorde att jag fick riktigt ont i magen måste jag säga att det var till min belåtenhet.

Förresten

Det positiva med att ha en mage som sväller är att det kommer att dröja längre innan jag får bristningar ifall jag skulle bli gravid någon gång i mitt liv. Mitt magskinn är ju ganska töjbart med tanke på vad det redan har fått stå ut med.
Dessutom kan jag vid vissa tillfällen fylla ut kläder som är för stora, alltid nåt.

Har jag börjat tåla laktos igen?

Man kan säga att jag gjorde en undersökning på mig själv idag.
För att se om jag fortfarande inte tål laktos.
Eller okej, jag ville ha mjölk när jag var hos Syster och D, och det fanns bara vanlig.

Men det relevanta är i alla fall att resultatet visade sig såhär:

1) Jag drack mjölken (till lyxmuffins som jag blev bjuden på, istället för födelsedagstårta)
2) Jag kände ingenting och trodde att jag skulle komma undan
3) Jag kände pyttelite, men var glad för att jag trodde att det skulle varit värre. Detta sa jag till Syster när vi skulle hoppa in i bilen och åkta till mig.
4) När bilfärden på drygt fem minuter var över kom den verkliga reaktionen. Ont ont ont. Jag kunde dra slutsatsen att jag fortfarande inte tål laktos.

Detta hände med min mage:



Jag bör tillägga att den inte ens nästan är så tjock i vanliga fall.
Det gör alltså ont när den sväller upp så mycket, för dig som inte fattat det.

Pinsamhet

På plats hemma i Obbola beslutade jag mig för att prova hemmagymet. När jag skulle öva biceps gick det väldigt trögt med de15 kilo dom Mammi brukar träna med. Faktum var att jag bara klarade två och en halv lyft innan det tog stopp. Uppenbarligen för mycket vikt för mig.

Det pinsamma var:
1, Mammi lyfter alltid den vikten, 4x12 gånger
2, Lillasyster kunde lyfta den vikten
3, Till och med minisyster klarade det
4, 20 kg var way över min styrka, klarade inte ens en gång

Min slutsats är att det behövs mycket gymträning för min del.

Äntligen har jag fått min bok

Äntligen har jag fått den här.
Jag fick den dock i två exemplar, en från M och en från Mama.
Även fast jag vill ha boken väldigt myckte var det lite onödigt med två av samma. Detta gjorde att Mama fick behålla sin bok.
Så kan det gå om man skriver vad man vill ha på sin blogg!

Presenter som utlovats

A på jobbet har lovat att han ska köpa presenter till mig på min födelsedag. En porsche, en platt-tv (50 tum), en dator och en systemkamera är vad han har utlovat.
Jag tror inte riktigt att det är sant.

Om det är nån annan som känner för att ge mig presenter, tex i form av en prinsesstårta utan laktos, så går de att skicka till Lainenheten eller direkt till den plats jag befinner mig på för tillfället.

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Lainens födelsedag...

Imorgon.
Då är det min första födelsedag som jag bor ensam.
Men eftersom jag bor i självaste Lainenheten är det ingenting jag deppar över.

Imorgon bitti ska jag gratulera mig själv genom att:
-Vakna
-Snooza
-Stiga upp och äta frukost
-Göra mig klar för att jobba
-Diska
-Åka och jobba

Det är för övrigt samma sak som jag gör varje morgon.
Förutom att diska, det ska jag bara göra för att jag inte vill ha halvrutten disk liggandes hela helgen då jag kommer att befinna mig i storstadsmetropolen Umeå.

För att bli fit

Nu har jag tränat fyra gånger på en vecka, jag är faktiskt ganska stolt över mig själv.
Idag gick jag till gymet för att lära mig saker från en instruktör. Efter en timme kände jag mig informerad nog att börja träna i gymet.

Varannan vecka jobbar jag nämligen 10-19.30. Det betyder att jag inte hinner gå på passa varken innan eller efter jobbet. Om jag inte vill hålla mig till att träna bara varannan vecka (vilket jag inte vill), så måste jag alltså köra lite styrketränng.

Jag har aldrig trott att Lainen och styrketräning skulle dra jämnt, men jag tror ändå att det kan gå bra. Bara jag blir fit och inte biff...

NEJ, inte nu!

Jag ska åka och träna inom kort, och vad händer?
Jag får magknip.
Det var då typiskt...
Nu ska jag kämpa för att det ska gå över tills jag ska träna, vill inte missa det idag igen!

Varför har alla rosor framför sina namn på msn?

Det undrade Karlan idag.
Svaret är att alla som vill hedra lilla Engla som mördades sätter en ros framför sitt namn på msn. Det är många som vill göra det, hedra Engla.

Lilla Engla är något som har berört hela svenska folket. Sorgen över Engla, medlidandet för mamman och hatet mot 42-åringen sprider sig i villorna och berör ända in i stugvärmen, kryper nära inpå oss där vi sitter hopkrupna i våra tv-soffor och tror att vi kan gömma oss.

Varje dag dör massor av barn, äldre eller yngre än tio år. Men de mördas inte av en 42-åring. Inte i Sverige.
Det var vad vi trodde. Tills Englas bild hamnade på alla löpsedlar.
Det som inte fick hända inträffade, så nära.
Därför vill alla hedra lilla Engla som bara fick vandra på vår jord i tio år.

Blondinbellas låt

Jag är oförskämt pigg den här tiden på morgonen, särskilt med tanke på att jag somnade sent, sov dåligt och vaknade lite tidigare än klockan.

Jag sitter och lyssnar på Bleeding Love med Leona Lewis, trevligt att vakna till på morgonen med lite musik.
Var inte det förresten Blondinbella och hennes killes låt?

Speedad hemsida klockan 05.10

Kockan 05.10 gick det alldeles utmärkt att söka kurser på studera.nu.
Det är bra, för annars hade det varit något allvarligt fel på sidan, normala människor går inte upp den tiden.
Det gjorde jag och nu har jag sökt fyra olika kurser, hoppas att jag kommer in på mitt förstahandsval, det vore nice.

Det var då fan

Jag har funderat på att söka nån kurs till i höst.
På deltid, på distans.

Idag kom jag på att det kanske var dags att ta tummen ur och söka, eftersom att sista anmälningsdag är imorgon.
Jag har suttit ett par timmar och letat kurser, och när jag äntligen hittat ett par intressanta kurser skulle jag bara anmäla på studera. nu vilka jag ville söka.
Icket.
Sidan är fan segare än hela mitt tarmsystem, och det är verkligen inte högt upp på snabbhetsskalan.

Det tar cirka tio minuter att hitta till den kurs som jag vill söka. Sen när jag har börjat leta nästa kurs har den plötsligt försvunnit ur "Min korg". Ska jag måste göra om allt igen? Det kommer ju att ta hela natten.
GOSH, vad irriterande!
Jag vill ju se Desperate Housewives, inte sitta och nöta framför en tråkig sida som inte gör som jag säger!

Lilla Engla

Hur kan man mörda en 10-åring?
Förstår inte.

Sänder en tanke till lilla Engla, hennes mamma och anhöriga.

Jag har tränat ännu en gång

Snart ska jag gå och lägga mig, jag kommer att somna med känslan att jag är nöjd över mig själv. Efter att ha tränat mitt första jympapass på basnivå gick jag raskt vidare till medel redan andra gången, vilket var idag. Okej, jag flaxade med armarna och riskerade att snubbla på mig själv ett tag, men svetten rann ändå.

Det känns inte ens jobbigt att träna, jag ser redan fram emot nästa träningspass. Jag som har varit "på väg" att börja i nästa två år men inte kommit mig för. Träningsskorna som jag har är nya och oanvända, men inköpta i augusti 2006. Jag har sagt i månad efter månad att jag ska börja, men icket. Sedan från en dag till en annan står jag plötsligt inne i Friskis och svettis omklädningsrum, svettig efter ett träningspass. Hur svårt var det egentligen?

Jag hoppas nu bara att jag kan hålla igång med träningen. Jag ska prova lite olika pass för att se vad som passar mig bäst. Wish me luck.

Träning på min enda lediga dag

Nu sitter jag och peppar upp för att träna. Det är med en känsla av både jobbighet och glädje som jag planerar att träna ett pass på Friskis idag. Det är min enda lediga dag på hela veckan, men jag har verkligen sett fram emot att få träna sen jag gjorde det i torsdags. När det verkligen blir dags blir det plötsligt jobbigare... Men, men, jag ska inte slöa ihop efter bara ett pass. Om en kvart är jag redo för avfärd!

Fem

Nu gick jag ut i hallen för att leta fler silverfiskar.
Snabbt tände jag lampan och scannade golvet med mina hämndlystna ögon, i hopp om att någon av de mörkerskygga varelserna kommit fram så att jag kunde markera min ståndpunkt i frågan.

En silverfiskbebis, ung och dum, hade vågat sig ut på hallgolvet. Jag jagade upp den med skon i högsta hugg. Med ett bestämt slag låg den platt mellan golplattan och skosulan. Från ung och oförstörd till ung och helt förstörd på någon hundradels sekund.

Nu har jag bestämt markerat hur reglerna är. Silverfiskar i Lainenheten är lika med döda silverfiskar i Lainenheten.

Fyra silverfiskar för mycket

Ikväll tillbringades kvällen hemma hos A och H. Vi kalasade på överblivna sallader från jobbet, åt fruktsallad med tofuglass och såg två filmer. Mycket trevligt, särskilt eftersom jag sällan får se dessa två godbitar nu för tiden.
I regnet gick jag hem från tunnelbanan. Det var mörk, rått och knäpptyst på gatorna. Lite läskigt, faktiskt.

När jag kom in genom dörren och tände lampan i hallen hände något förskräckligt;
silverfiskar sprang över golvet.
Inte en, utan tre.
Silverfiskar.
Jag krossade allihopa med skon och gick och satte mig på toaletten. Från badrummet kunde jag se ännu en silverfisk irra runt vid hallmattan mot destination okänd. Jag sprang dit och förintade även detta skadedjur.

Genast började mitt krig mot silverfiskarna. Även fast jag var trött och frusen plockade jag upp alla saker som låg på golvet. Jag tänkte för en sekund starta dammsugaren, men hey, man gör inte det klockan 01.30 när man har grannar att tänka på.
Imorgon ska jag städa och köra med dammsugaren i alla hörn och vrår.

Silverfiskar i Lainenheten = not happening.

Så det kan gå

Detta kan lätt hända när följande kombination används då det är dags att tvätta:
Lainen, trötthet och obryddhet.



Det som hände var alltså att jag släpade mig ned till tvättstugan för att tvätta mina jobbkläder som var under all kritik när det gällde smutsighet. Jag var trött och tänkte "äh, eftersom allt ändå är så gammalt och slitet gör det ju inget om jag blandar färger friskt".
Vad jag inte tänkte på var att jag slängde in mina nya jeans, båda paren dessutom; svarta och blåa. Resultatet blev alltså vad som visas ovan.
Jag blev lite besviken på mig själv, men jag tror att det kan vara lite av ett wake up call på att jag borde köpa nya kläder. Ibland önskar jag att man kan återställa sådana saker lika lätt som man kan redigera dem i photoshop. Någon som kan fixa det till min födelsedag*?

*Som är på fredag

Vill ha

..den här!

-Magont.

Nu är det sprängrisk i min mage.
Den har gått från size stor till size ännu större.
Långt, långt in i magen ligger en luftboll som sväller.
Det hjälper inte att uppsöka närmaste toalett, för er som trodde det.
Nej.
Bara ont, men inte så ont som jag trodde att det skulle bli.

Min senaste detalj i Lainenheten

Det finns inte en chans att mina kokböcker skulle få plats i mina skåp i Lainenheten. Tavellister gör att böckerna syns och är lättillgängliga, samtidigt som väggen känns lite roligare än innan.
Jag gruvar mig dock för hålen som kommer att bli kvar den dag jag tar ner böckerna. Ett tag när vi borrade trodde jag att hela gipsväggen skulle rasa samman!

Magont?

Jag har just ätit en sallad med massor av fetaost. Nu ska jag vänta och se hur lång tid det tar innan jag får ont i magen...

Kommentera!

Varför har ni slutat kommentera mina inlägg?
Jag ser ju på statistiken att ni fortfarande läser...
Det är väldigt tråkigt och omotiverande att blogga ofta när man inte får någon respons på det man skriver.
Så kom igen nu,
kommentera mera!

Alkis med glimten i ögat

Idag satt det en man på tunnelbanan. Han hade en lustig hatt. Då tunnelbanans högtalare ropade ut namnet på stationerna skrattade han och kommenterade vad som just hade sagts:
"Gamla stan, ha! Och var finns nya stan om jag får fråga? Haha!"
"Jaha, Slussen. Det är ju också ett namn."

Efter en stund insåg jag att han hade sett ut mig som ett objekt som han tyckte skulle utsättas för jobbigt prat. Han visade upp affischer som han hade med sig. Det var planscher över muskler, nervsystemet, skelettet osv. Han var så stolt, sa att dessa planscher inte gick att köpa för pengar och att de kom från en nedlagd läkarmottagning.
Whatever, tänkte jag och bara log till svar.

Sedan kommenterade han min väska, frågade vart jag hade köpt den och avslöjade att han hade tänkt köpa en likadan till sin fru. Och på tal om frun sa han att han skulle säga till henne att han hade jobbat idag, men att hon säkert skulle märka på utandningsluften att han hade gjort annat. Han var alkoholist, det berättade han för mig. Ändå såg han ganska välvårdad ut för att vara a-lagare, tänkte jag.

Efter en stund slog sig en annan man ned, och han såg genast ett nytt objekt att få prata med. Tydligen dög inte tråkiga jag som knappt gav svar på tal.

Även för den här mannen berättade han att han var alkoholist. Han hade velat bli läkare som ung, men valde istället att bli alkoholist. Det ångrade han idag, men han lät ändå inte speciellt bitter över det. Han bara skrattade och sa att det gick ändå.

Sedan hoppade han av och hälsade glatt hejdå till alla i tåget.

Idag är jag min egen stolthet

Idag var det dagen med stort D för att jag...
*trummvirvel*

Köpte ett träningskort på Friskis och Svettis!
Och inte nog med det, jag åkte tillbaka efter några timmar och tränade.



Jag körde ett enkelt pass på basnivå, men jag kände att det var en bra start. Jag har två mål med min träning, ett som ligger kanske några månader fram i tiden och ett som jag kanske kan nå om ett par år:

Mål 1: Träna bort lite överblivet fett som mestadels guppar runt på magen, bli starkare i kroppen så att jag inte riskerar att tex få ont i ryggen av jobbet och till sist skulle jag vilja jobba på konditionen lite.

Mål 2: Bli minst lika vältränad som jag var under min kickboxningsperiod. Då gäller det att jobba mycket på både kondition, styrka och smidighet.

Jag tror faktiskt att jag kan komma igång lite med träningen den här gången. Jag är lite för girig för att lägga ut 540 kronor på cirka tre träningspass!

The day

Imorgon händer det, då är det dagen med stort D.
The day.
Yes, det blir bra det.

Glassbilen, ett ofog som måste stoppas!

Igår läste jag i tidningen om en proffesor som vill förbjuda glassbilen.
Det är inte okej.

Jag har aldrig i mitt liv störts av glassbilen. Jag har aldrig känt mig pressad att köpa glass bara för att jag har glassbilssignalen ljuda över samhället. När jag var liten blev jag inte fet för att glassbilen svängde in på gårdsplanen varannan vecka. Aldrig, aldrig, aldrig.

Proffessor Bo Sjöberg tycker dock att glassbilen är ett ofog som måste stoppas, att barn blir feta och väcks på kvällarna när de sover, samt att äldre med hjärtsjukdomar och högt blodtryck får svårare problem. Vad han baserar sin fakta på är oklart.

Finns det inte värre samhällsproblem än att glassbilen kommer var 14:e dag? Finns det inte andra saker som lever om värre?
Tydligen inte.

Mums

Just nu sitter jag och äter på goaste gosallden. Den innehåller:

Fullkornspasta, rose-, frise- och lollorossosallad, tomat, coctailtomat, grillad lax, fetaost, kronärtskocka, rödlök, sojabönor, samt gräslök och citron. Jag har även två olika dressingar att välja på. Mina smaklökar säger ja, frågan är bara vad min mage tycker om saken.

Lite roar små

Och att jag sitter och skrattar åt min egen blogg såhär på morgonkvisten.
Jag läser under kategorin "citat/konversationer".
Jag får minnen.

So much for my duktiga morgonpromenad

Idag skulle jag gå upp ur värmen i sängen redan klockan 07.00.
Jag skulle klä på mig och gå ut på en promenad.
Jag tänkte promenera i nästan en timme innan jag skulle komma hem för att duscha, äta frukost i lugn och ro och göra mig klar för att gå till jobbet.
Jag skulle.

Tio i sju vaknade jag av mig själv.
Jag tittade ut genom fönstret och såg snö.
Ja, SNÖ.
Nu i april när det knappt snöat på hela vintern.

Jag fattade ett snabbt beslut:
Jag vägrar.

Jag somnade om och hade snooze-party fram till klockan åtta.
Sedan steg jag upp för att duscha, äta frukost i lugn och ro och för att göra mig klar för att gå till jobbet.

En härlig vårdag i Stockholm

Igår var det en riktigt härlig dag.
Vårsolen sken och hela Stockholm badade i ljus och friska vårvindar.
Jag och M åkte in till stan där vi gick i diverse butiker. Jag var på jakt efter en vårjacka medan han ville köpa någon tröja/t-shirt. M var den enda som lyckades med sitt mission, medan jag med svansen mellan benen fick gå hem utan vårjacka.

När vi hade tröttnat på butikerna som var fullproppade med lördags-shoppare gick vi och köpte varsin jättemuffin i Gallerian, samt lite latte. Med fikat i högsta hugg satt vi oss i Kungsträdgården och njöt av både muffinsarna och solen. När sockerkicken började slå till tog vi en mysig promenad till Gamla stan.

På kvällen var vi på bio i Heron city och kikade på Sweeny Todd. En lite speciell filmupplevelse, må jag säga.

Men hallå

I veckan kom det ett brev från a-kassan. Det kom till Syster och D's adress. Brevet var utskrivet 2008-02-08.
Tid från a-kassa till mina händer var allltså:
Två månader.

Bra jobbat a-kassan, posten, eller vem jag nu ska skylla på.

Lördag (en ledig sådan)

Det är en fin vårdag i Stockholm idag.
M är här och vi ska åka in till stan och lapa vårsol.
Det känns som att det kommer att bli en mycket bra dag!

Det där om pruttarna

Jag är säker på att Karlan menade det som en komplimang när han sa att jag är lika bra på att baka drömmar som på att prutta. Han har nämligen fått för sig att jag pruttar mycket. Undrar varför. Också är jag ju bland de bästa på att baka drömmar också, om jag får säga det själv.

Kort och gott

Ikväll har jag:

-Lagat middag (enda gången den här veckan)
-Städat jättenoga
-Packat in saker i förråd och i garderoberna
-Tvättat, torkat, vikt och organiserat
-Målat över skavankerna på mina stolar
-Pratat med Å för första gången på tre månader
-Organiserat mina lådor ovanpå köksskåpen
-Rengjort mig själv
-Målat tånaglarna

Jag hann inte:
-Gå till Syster och D, låna deras borr och sätta upp mina tavellister
-Packa upp min router som jag fick för flera veckor sen och försöka förstå mig på den
-Handla

Imorgon kommer M för att hälsa på mig och för att få se Lainenheten för första gången. Nu när den är tip top hoppas jag på att lyckas imponera på honom.

Idag kom deklarationen

Som ett domedagsbesked damp den ned i brevlådan. Först anade jag inget ont då jag senare samma dag hittade den liggande på hallmattan. Den låg i ett eftersändningskuvert. När jag hittade den innuti blev jag alldeles kall.
Nu.
Nu skulle jag få veta.
Har Mr W lurat mig? Har jag jobbat svart? Har jag räknat till rätt antal arbetsgivare under 2007? Har jag betalt för lite skatt? Kommer jag att få betala massor med pengar i efterhand?
I och med att jag sprättade kuvertet skulle jag få svar på alla frågor.

Jag gick direkt in på "Inkomster"och fann på en gång att jag hade haft åtta inkomstkällor under året. Det betyder att Mr W inte har lurat mig, även om han hade ett oseriöst avtal, betalade så lite pengar som möjligt, var allmänt läskig och vägrade skicka papper på att man hade fått lön från honom.

Dessutom kommer jag att få pengar tillbaka på skatten, yeye!

Jag bjöd Karlan på drömmar

Han sa att ingen kan göra drömmar som Lainen. Sedan sa han:

-Du bakar drömmar lika bra som du pruttar, kanske bättre.

Hur tycker ni att man ska tolka det?

Karlans present

..bestod utav ett speciellt te och en bok för singlar.
Karlan blev glad (verkade det som).

Boken beskrev olika saker man skulle utföra. Sedan skulle man kryssa för dem när man hade lyckats. Sakerna var till exempel:
-Börja prata med en okänd person på tunnelbanan om isbjörnar
-Skriva 10 lappar med dina intressen och ditt telefonnummer och smyg ned i 10 olika förpackningar på ica
-Kryp minst 20 meter utomhus
-Kom med oanständiga förslag till en okänd person

Jag undrar hur Karlan kommer att lyckas med dessa "missions".

I väntan på besök

Nu sitter jag och håller på att klä fula lådor i fint papper. Resultatet kommer att bli en snygg och smart förvaringsanordning uppe på köksskåpen. Dock är det fortfarande lite oklart vad jag ska förvara där och jag kan säga att det är tur att jag har tre pallar, för jag når inte ens nästan upp dit. En sak som är säkert är att jag inte ska förvara tunga föremål eller knivar på den där höjden.

Just nu sitter jag och väntar på att Karlan ska komma. Oj, nu kommer han. Jag har köpt en present åt honom och bakat drömmar. Jag hoppas att det råder bot på hans förkylning!

Min hallinredning rocks

Nu har jag inrett klart i min pyttelilla hall. Dekorationen från Ikea sitter på plats på garderobsdörrarna och jag har fått upp min favorittavla på väggen, den som varit undanpackad och saknat i snart ett år. Det känns genast trevligare att komma hem då det, av hallen att dömma, är någon som verkligen bor i lägenheten.

Organisera skor, I love

Många bilder ikväll, men jag vill bara visa hur det blev i min hall efter att jag blev klar med det omtalade skostället. Mycket mer organiserat, vilket är A och O i min tillvaro.

I alla fall så blev det bara två besök idag.
Karlan ringde 25 i sex och ville komma förbi tills M hade slutat träna (vilket skulle ta en timme). Klockan tio i sju avbokade han, inte så oväntat.

Men Syster och D kom förbi med ett bord till mig, sedan kom Farbror med en del grejor som han så snällt hade transporterat från Norrland. Nu ser Lainenheten lite mer bebodd ut. Fast lite stökigare.

Släng dig i väggen, Anksjön

Också hittade jag ett substitut till anksjön; havet, småbåtshamnar och strandpromenad.

Vårtecken

På min promenad idag fick jag bekräftat för mig att det verkligen är vår:





Jag ber om ursäkt för mina ovårdade naglar.

3 x tisdagsbesök

Just nu väntar jag besök av tre personer (om man räknar syster och D som 1).
De är oberoende av varandra och kommer av olika anledningar, det råkar bara vara under samma kväll.
Spännande att se vem som kommer först!

Det är våår nou

Nu verkar våren vara här på riktigt.
Solen skiner och det är, enligt min termometer, 15 grader varmt ute.
När jag kom hem tänkte jag pyssla lite i hemmet och ha balkongdörren öppen för att låta den friska vårluften komma in. Jag började dock titta för nära balkongdörren och fick syn på ett antal spindlar, varav en jättestor. Paniken var mer än mild när jag stängde dörren.
Jag väljer att gå på en spindelfri promenad istället.
Trots allt har jag ju inte bakantat mig med omgivningen här än.
Jag kommer förhoppingsvis att lägga upp nån trevlig bild när jag kommer tillbaka!

Jag är en bortskämd ung dam

Skyddad från tjuvtittare

Idag impulsköpte jag insynsskydd till Lainenheten. Det var halva priset på Lagerhaus.
Efteråt undrade jag om jag kanske ångrade mig, men nu när jag har fått upp dem på fönstrena är jag riktigt nöjd. Det är läskigt att bo rakt ovanför porten där folk lätt och smidigt kan se rakt in i lägenheten.
Tyvärr räckte bara filmen till två av tre fönster, så jag ber till gudarna att de har kvar mer av samma sort på Lagerhaus imorgon.

Skoställ: 59 kr, Färg: 200 kr. NEJ TACK!

Idag skulle jag köpa färg så att jag kunde måla mitt skoställ.
Jag förväntade mig att det skulle bli ganska billigt att köpa färg till det, men gick demonstrativt ut från Hobbyaffär 1 när expiditen rekommenderade hobbylack till att måla min skohylla. Jag ville ha vanligt, hederlig färg, inte hobbylack i miniburkar.

Jag gick till Hobbyaffär 2 där jag frågade gubben som jobbade där vad han rekommenderade för färg. Först tog han fram en pytteliten burk med färg som helt uppenbart inte skulle räcka till. När jag sa att det var för lite tog han mig raka vägen mot halvlitersburkarna.

Han tog fram en burk för 139 kronor som han tyckte att jag skulle ha. Jag tyckte det var alldeles för mycket, men eftersom jag är svag för erbjudanden och påprackning sa jag att jag skulle köpa färgen.
Då skulle jag såklart också ha lacknafta till den.
Jag ljög och sa att jag hade lacknafta hemma redan.
Okej, då saknade jag bara en pensel och han visade upp en förpackningen med tre dyra penslar. Jag påpekade att jag bara behövde en pensel till att måla en skohylla.
Till slut gav han med sig.

Det fanns penslar för 12 kronor och det fanns penslar för 50-100 kronor. Såklart vägledde han mig mot den dyraste:
- Den är jättebra och håller länge, så det kan verkligen vara bra att satsa på en lite dyrare pensel, tyckte han.
- Jag ska bara använda den en gång. Kan man inte använda de här penslarna?
- Jo, men de är tunnare och tar inte upp lika mycket färg., försökte han.
MY ASS, tänkte jag och tåg ett envåldigt beslut om att köpa den billigaste penseln. Han försökte i alla fall få mig att köpa två, ifall jag inte hade nån lacknafta hemma. Ändå skulle jag behöva blanda ut färgen med lacknafta, sedan skulle färgen torka i 16 timmar. Mellan varje lager.

Jag tackade för hjälpen, gick till ett avskiljt hörn i butiken och dumpade färgen, köpte penseln för 12 kronor och gick tillbaka till hobbylacken. Det fanns en stor burk som jag inte sett tidigare till ett pris som inte var 3 ggr av vad skohyllan kostade.

Hobbylack duger bra. Det har jag målat möbler med förut. Jag var visserligen nio år och målade dockhusmöbler, men ändå, I still got it...

Imse vimse äckelspindel

Idag när jag kom hem hände något fasansfullt:
en spindel sprang över golvet.
Jättenära min dator dessutom! Hur fräck får man vara?

Så här agerade jag:

"Åhnejåhnejåhnejåhnej.. AHH"
Jag stampade hejvildt i golvet så att den skulle springa åt nåt annat håll än mot min dator. Samtidigt började jag fundera på om jag skulle hinna ta fram dammsugaren innan spindeln försvann till en okänd plats. Tyvärr trodde jag inte att det skulle vara genomförbart och jag ville inte riskera att veta om att det fanns en spindel, men inte var.
"Okej. Jag kan göra det här. Jag kan, jag kan, jag kan. Aaaah!"
Jag tog fram första bästa pappersbit, som tyvärr blev instruktionen på hur jag skulle montera ihop min skohylla. Tur att jag redan hade monterat ihop den, annars skulle jag kanske inte klara av det utan min lapp. Jag öppnade balkongdörren och försökte fösa spindeln mot lappen.
"Ahhhh! ... Aaahh! ... Iiiih!"
Efter flera försök hade jag den på lappen, kastade ut den och smällde igen dörren. Flämtande försökte jag åtehämta mig efter händelsen i mitt trygga hem.

Nu, när jag har rehabiliterat mig lite, känner jag mig stolt att det lilla krypet slapp sätta livet till på grund av min fobi. Hade den fått göra det hade den ändå fått skylla sig själv, eftersom jag flera gånger har gått runt i lägenheten och förklarat att spindlar får bo uppe i taket, men de som kommer ned på golvet eller möblerna ska DÖ!

Lainen arrangerar

Jag vill stolt meddela att jag har ordnat ett blomsterarrangemang till min lägenhet idag.
Jag har själv, med ytterst stor koncentration och noggrannhet, placerat alla stenarna i vasen. Dock kändes det konstigt när jag handlade på Ikea:
"Jag som är uppväxt vid havet tycker att det känns väldigt onödigt att köpa stenar."

"Hej, jag förstår inte hur jag ska montera min skohylla"

Jag har köpt en skohylla. Instruktionen för hur man monterar ihop den består utav ett steg. Instruktionen för hur man ska göra ifall man inte förstår ett-stegsinstruktionen består utav två steg. Jag undrar om jag ska ringa och säga att jag inte förstår hur man gör.

Att jobba på en lördag

Idag är det lördag.
Alla andra får sitta hemma och äta frukost i lugn och ro, kanske läsa tidningen.
Alla andra får njuta av ledigheten, gå ut och gå, gå på stan eller bara ta det lugnt.
Alla andra är lediga på lördagar.
Det är inte jag.

Jag kommer att stå i kassan på salladsbaren, redo för att leverera den service som kunderna förväntar sig. Det är visserligen bara några timmar, men ibland känns det ganska tråkigt att jobba på helgen.

Men, framåt kvällen får jag helg. Då ska jag, tillsammans med Karlan och S, åka hem och kalasa på överbliven mat. Sedan får jag smutta på lite Cube för att sedan dra mig mot Stockholms uteliv.
Yey!

Våga producera mera, serieskapare!

Jag såg på tv.com att de har satt ett nytt datum för nästa avsnitt av Heroes.
Min damer och herrar (för er som inte vet), nästa avsnitt av den omtalade serien kommer den
1 SEPTEMBER

Alltså, jag hatar när de gör sådär!
Varför lägger de ner en serie i nästan ett helt år?
Är det så svårt att bajsa fram några nya, fräscha avsnitt?
VAD är problemet!?



Jag är även upprörd på Desperate Housewives. Serien har haft uppehåll nog länge, tycker jag. Men till min stora lycka kommer nästa avsnitt redan den 13 april.
Hurra!



Och min hat-serie följer jag bara för att det känns ovärt att kasta bort tre år av sitt liv på att inte få veta hur serien slutar.
Nu pratar jag alltså om Lost.
Den har rullat på ett tag nu (efter ett uppehåll i en evighet), men nu kommer inte nästa avsnitt förrän den 24 april. Inte så länge i serievärlden, men för mig som saknar tv och hade sett fram emot serietittande samtidigt som jag åt min ceasarsallad ikväll, känns det fruktansvärt nederligt.



Jag är beroende av serier och amerikanska serieskapare styr min dos av mitt berusningsmedel (okej, det kanske var att ta i, men ändå), ska det vara så?

Min önskan just nu

..är att det ska bli vår.

Detta för att:
-Jag vill ha mer värme och sol
-Jag vill se saker vakna till liv, blomma och grönska
-Jag vill slippa köpa ett par nya vinterskor då alla mina tre par är trasiga. Ett par lider av trasig dragkedja, ett par har flådd klack och två spikar istället för klackar och det sista paret har införskaffat ordentliga hål på insidan så att hälen fastnar i själva skon, samt att de läcker in vatten. De har även bortgångna klackar som gör att jag halkar på golv inomhus.
-Jag vill ha en vårjacka som jag kan använda mina sjalar och halsdukar till

Tjejen med ap-armar och fett flyt

Idag var det favorit i repris från igår; jag fick bära saker upp för berget.
Det är ungefär som "Farmor på det höga berget", fast Lainen.
Lainen på det höga berget.

Efter jobbet åkte jag till Kista. Hålen i mina byxor kändes inte acceptabla längre, och det enda ställe som jag kom på har öppet till nio är gallerian i Kista. Därför åkte jag dit, men jag ville ju såklart också kolla in hur kära gamla Kistan mår nu för tiden.
Jag hade en timme på mig innan köpcentret stängde och efter ett tag hittade jag ett par jeans för halva priset på Bik Bok. Eftersom att de säkert inte var av kvalitet number one bestämde jag mig raskt för att köpa två par. -Då håller de ju dubbelt så länge.

Sedan gick jag för att handla på Ica men tvärstannade utanför Åhléns.
50% rabatt på hela sortimentet, UTRENSNING.
Jag kunde inte tro mina ögon och stegade snabbt in i lokalen. Den visade sig dock vara i stort sett tom, men jag sick-sackade snabbt fram mellan de länsade hyllorna och fann ett fotoalbum och två kuddar till soffan. Jag gick till kassan, drog kortet och var nöjd.

På ica handlade jag allt jag skulle, plus lite till. Kassen blev jobbigt tung. Måste jag alltid köpa närmare sju ProViva och arton liter mjölk varje gång jag handlar? Mina utskällningar mot mig själv hjälpte inte. Jag kunde ju inte precis lämna tillbaka varorna efteråt. Nej, just det.

Trots att det var tung var jag nöjd över mitt flyt. Billiga jeans, rea på Åhléns, plus att jag köpte en bunke för en tia på ica. I bara farten smet jag in på apoteket sekunderna innan expiditen surt stängde igen dörren för att slippa mer kunder. Jag gick vant fram till min medicin, transporterade mig till kassan och betalade med min lilla VISA-vän.

När jag hade tagit mig tillbaka till centralen, genom halva tunnelbanesystemet och tillbaka mot Axan uppstod som sagt samma problem som igår. Tre tunga påsar och en väska skulle jag bära upp för berget. Jag ville bara släpa dem efter mig längs den snökletiga marken. Armarna då alltså. Ap-armarna. Med påsarna fastkrokade längst ut i det man skulle kunna kalla prinskorvar till fingrar.
Ett tag funderade jag nästan på allvar att dumpa matpåsen ("hellre den än inredningsprylarna") i nån snödriva. Då skulle jag kunna ha den som min stash och gå och hämta maten då jag behövde. Tyvärr kom jag på att det vore jobbigt att gå halvvägs till tunnelbanan för att hämta lite leverpastej. Så jag fick ta mina ap-armar och gå hem.

Om jag har träningsvärk imorgon är det fan dags att göra någonting åt mitt liv.

Från Umeå med min äckliga resväska (hatobjektet)

Ursäkta att jag inte har varit en flitig uppdatererska på senaste.
Först var jag i staden Umeå, vilken jag åkte hem ifrån igår morse klockan 06.30. Sedan hann jag inte blogga efter jobbet igår. För att jag hann inte.
Men nu är jag på G!

Det kändes lite tungt att lämna Umeå igår för att:
1, Jag hade haft det trevligt där och inte ville lämna staden, familjen och M redan.
2, Jag var opeppad på att jobba.
3, Det bokstavligt talat var tungt. Min packning vägde säkert 20 kg på grund av att jag hade hämtat saker ur min avdumpningszoon i Obbola.

Min resväska är en historia för sig som börjar ett år och två månader tillbaka i tiden. Det ingår inte i den här berättelsen, så jag vill sammanfatta känslorna för min resvänsa med:
Jag - hatar - den.

En stor, tjock och trasig klump på hjul skulle alltså följa med mig hem från Arlanda. Problemen började när jag skulle lyfta väskan över gapet mellan tåget och plattformen. Det var inte smärtfritt.

Jag tog mig ändå hela vägen till min tunnelbanestation, men efter det var det nästan på väg att ta stopp. Stockholmsstaden var nu täckt med ett tunnt täcke av vit och vattnig snö. Eftersom att man måste bestiga ett litet berg för att komma hem till mig var jag förberedd på att det skulle bli en tung färd för mig och min resväska. Vad jag dock inte hade väntat mig var att jag skulle få slita väskan, som i slutet plogade sig fram på cykelvägen för att hjulen inte ville rulla i snön, framåt.

Resultatet av väskans handling blev en sak, en känsla som tornade upp sig inom mig. Ilska.
Jag ville ta tag i resväskan och kasta den långt, långt bort. Tyvärr är mina armar så pass starka att det är föga troligt att jag kan kasta överhuvudtaget den minsta lilla saken någonstans. -Ever.

När jag skulle upp för den sista backen gick det inte att rulla väskan överhuvudtaget. Detta för att det är en stig med stora stenar. Här började min ilska och irritation, grundad på att jag var tvungen att bära väskhelvetet, gå över gränsen. Mitt lager med puder började sina bort på grund av de svettdroppar som letade sig ut från mina porer. Något drastiskt var på väg, men hann inte hända innan jag nådde min port och kunde ta hissen upp.

Trots mina bravader och äventyr kommer min resväska att följa mig genom livet ett tag till. En dag ska den dock dö, antingen av sig själv eller....

Den är äntligen tillbaka!

Jag måste bara presentera den glada nyheten här på min blogg:
Jag har hittat min muffinsplåt!

Jag satt och letade grejor i mina lådor här om dagen och plötsligt utbrast Lillayster:
-Alltså, jag har ju din muffinsplåt..

Tydligen hade jag lånat ut den till henne, vilket jag inte har något minne av. Hon hade läst på min blogg (för typ två månader sen) att jag saknade den och nu fick hon för sig att kläcka ut nyheten.
Ett erkännande kommer visst aldrig för sent, bara det kommer..
Vi rotade igenom tre utav hennes lådor innan vi hittade min precisous muffinsform.
Glädjen kunde inte ha varit större.

Nu ska den förberedas för packetering för att sedan transporteras till Stockholmsstaden.




Snart kan jag göra flera sådana, variant finare!

Oerfarna flygpassagerare

Varför kommer man till flygplatsen, springandes mot säkerhetskontrollen en kvart innan planet går, när man inte ens vet hur man gör för att gå igenom där?

Igår stod två personer, som uppenbarligen sällan eller aldrig hade åkt flyg, framför mig. Till att börja med frågade de om man skulle lägga alla sina väskor på bandet. Vad trodde de egentligen? Att man bara röntgar utvlada delar av bagaget eller att man kör igenom misstänkta terrorister genom maskinen?

Medan jag stod och himlade med ögonen sladdade en tjej in framför kontrollen, var plötsligt bakom nacken på mig, och frågade om hon fick gå före.
"Mitt plan går om 15 min!"

Hon fick slinka förbi, men paret framför hade tydligen ännu mer bråttom, de fräste att deras plan gick om tio minuter. Ändå såg de inte speciellt stressade ut. Slutligen tog de sig ändå igenom kontrollen, dock utan att lägga upp sin sista väska på bandet. Killen som jobbade där fick sträcka sig över hela bandet och dra upp väskan för scanning.

När tjejen som fick gå före gick igenom kontrollen tänkte jag att det skulle pipa. Samma sekund som hon gick igenom lyste en röd lampa medan larmet skrek. Hon hade fortfarande på sig en väska som innehöll mobiltelefon, mp3 och liknande. Dessutom hade hon pins och smycken som fick detektorn att göra utslag. Slutligen var de tvugna att ta henne åt sidan för att hon hade tagit med sig en hårspray i handbagaget.
Mina suckar kunde inte bli djupare.

Till slut fick även jag gå igenom och gå till min gate. Det gick snabbt och smidigt och för personalen gick jag nästan obemärkt förbi. Ingen besvärligt jag-vet-inte-hur-man-flyger-passagerare!