Godmorgon Lainen

..och välkommen till en 7-dagars arbetsvecka.
Det står på papperet att jag jobbar sjuttiofem procent.
Förra månaden jobbade jag 172 timmar. Hur jag än räknar får jag det inte till sjuttiofem procent.

7 arbetsdagar till ledighet.

Jag vill fota!

Förut fotade jag ganska mycket.
Då hade jag en systemkamera som jag använde flitigt, men jag har inte använt den på två år nu. Orkar inte hålla på att framkalla filmer hela tiden, det blir så dyrt. Också missar man delen med att redigera och leka i Photoshop, som man kan göra med digitala bilder. Dessutom lär man sig mer om man kan tanka in bilderna i datorn direkt man har fotat och se vad som kan ändras och göras bättre till nästa gång. Efter Thailand ska jag definitivt spara ihop till en digital systemkamera som kommer att användas mycket!

I Thailand ska jag försöka fota en del också, för de fina motiven finns ju fortfarande kvar, även om jag har en kass kamera.



Den här bilden tog jag med min usla kamera som saknar zoom och inte har några manuella inställningar. Hyfsat ändå.

Her chef för Waynes

Herr chef för Waynes vägrar skicka ut lönespec.
Jag ringer och jagar Herr chef för Waynes.
Till slut svarar Herr chef för Waynes och säger att han redan har skickat det.
Det går några dagar och jag inser att han ljuger.
Jag försöker ringa igen, men Herr chef för Waynes har bytt nummer.

Att ta med sig till Thailand

Jag funderar på om jag ska skriva en lista på vad jag ska ha med mig till Thailand, ifall jag skulle sakna något. Men jag vågar inte, för jag vet att det kommer att dyka upp något viktigt som jag behöver men inte har.
Jag kommer att få panik!
Redan nu kan jag komma på några saker som jag skulle vilja ta med mig, men som är i någon av mina 19 lådor hemma i Norrland:
Solkrämer
Mitt reselakan
Min sarong
Ett utav mina två minneskort till kameran (snälla säg att det är det minsta)
Skor som inte är högklackade eller anpassade för höst/vinterväder

Utan de här kommer jag att klara mig, för jag har ingen aning om i vilka lådor de är. Men tänk om jag kommer på något viktigt?

"En skoho"

I många år trodde jag att "ett skohorn" hette "en skoho". Plötsligt en dag fick jag se ordet framför mig i en text, jag fick en aha-upplevelse och insåg snabbt att jag i så många år hade gått runt och haft fel. Jag rättade mitt misstag och fortsatte leva som vanligt med mitt "nya" ord.
Senare visade det sig att lillasyster trodde att "ett skohorn" hette "ett skoho". Skillnaden var att hon fortfarande trodde det och blev aningen förvirrad när jag förklarade att det var fel.
Ett sammanträffande? Skulle inte tro det. Något fel måste det ju vara. Antingen var mammi och pappi dåliga på att lära oss ordentligt, eller så har någon helt enkelt lurat oss när vi var små.
Vi frågade syster som naturligtvis var smart nog och visste att det heter "skohorn". Kan det vara hon som lurat oss?

Såhär tror jag att det gick till, en dag när jag och mina systrar var 6, 7 och 10 år gamla.
Syster samlar ihop mig och lillasyster i något som hon väljer att kalla "ett viktigt möte". Hon tar upp ett rött skohorn och visar det för sina systrar. Hon tar till sin dominanta storasysterstämma och frågar oss vad det hon håller i handen är för något.
-Ett skohorn, ropar både jag och lillasyster i munnen på varandra, ivriga och förväntansfulla över det beröm som komma skall.
Inget beröm kommer, utan istället skrattar syster så högt och föraktfullt hon bara kan:
-Dumma ungar! Det finns ingenting som heter skohorn, det heter SKOHO!
Skamsna över våra brister på barndomsintelligens tittar vi ned i golvet och biter oss i tungorna efter våran felsägning. Hur kunde vi vara så dumma? För att inte upprepa våra misstag mumlar vi ordet för oss själva, om och om igen. Ett skoho, mumlar lillasyster. En skoho, mumlar jag.

Många år senare är händelsen glömd, men vi har aldrig varit så dumma att vi använt ordet "skohorn". Istället har vi sagt "skoho" och varit stolta, men många år senare uppdagas det att allt bara varit en lögn, en bluff som vi gått på när vi var unga och lättlurade. Vilken skam.

Jag saknar

..att ha ett helt sortiment med mat i skafferi och kylskåp
..sommaren och våra båtpartyn
..att kunna baka vad jag vill, när jag vill
..att bada badkar
..mina och E's pepparkakspyssel och julgodis i kollektivet
..tapeterna i mitt kök på Geografi
..mina tavlor
..att ha normala helger
..min dvd och min tv (som man inte måste banka på för att bilden ska fungera)
..min wokpanna
..min muffinsplåt
..sängen på laborator
..hela lägenheten på laborator!

En måndagskväll, en flaska vin

Ikväll var jag på besök hemma hos A. Hon bor långt bort. Man måste åka pendeltåg, vilket är en upplevelse i sig för ett rönnbär som mig. Mesta delen av resetiden gnällde jag för att det var jobbigt att vänta, långt att gå och att det tog lång tid att åka. Bortskämd är vad jag är!

Hemma vid A:s köksbord satt vi hela kvällen. Vi inledde med att öppna upp varsitt paket pepparkaksdeg som vi sedan satt och kavlade ut på varsitt underlägg i plast. Vi hade inga pepparkaksformar, men vi jobbade på ganska bra med att skära ut små figurer ur degen. Jag gjorde en hund, en smiley och en bokstav. A gjorde en bil, en giraff och några figurer som hon rullade och sedan bara plattade ut lite lätt. De blev tjocka och mjuka när vi gräddade dem. Dessutom såg det ut som om två barn i 3-årsåldern hade skapat dessa krokiga och tjocka pepparkakor med barnsliga motiv. Efter en stund tröttnade jag och gjorde runda pepparkakor med hjälp av ett glas. Tillslut hade vi tre plåtar med pepparkakor, plus en plåt med brända kakor som vi råkade glömma i ugnen då vi pladdrade på för mycket. 6-7 minuter är något som går obemärkt förbi då man har många oviktiga saker att prata om.

Till A har jag sagt att jag inte tycker om vin. Ända tills idag kunde jag stå för att jag tycker att det är äckligt, men A plockade fram en flaska vin och bjöd mig på ett glas. Ett glas blev två och tillslut hade vi delat på hela flaskan samtidigt som vi satt och åt pepparkakor, skvallrade och pratade strunt. Jag skulle nog kunna konstatera att det är första måndagskvällen som jag dricker vin. ..eftersom jag inte dricker vin egentligen.

Thailand förra året

Om 24 dagar åker jag igen!

Hosta

Jag bara hostar och hostar.
Hela tiden.
Det vill inte gå över!

Och snart är helgen slut. Den gick fort och det känns lite trist med en ny arbetsvecka. Men det är bara att bita ihop, snart är det dags att åka till Thailand!