Shoppinglust

Idag var jag nära på att köpa en tröja för 59 kr, jag behöver ju kläder!
K hindrade mig, eftersom han känner till att mat är det enda som ingår i min budget.
Damn it!
Fast ändå, jag är nöjd att jag inte köpte något.

Men när jag får pengar ska jag köpa en sån här, den svarta.

Blogg-bokmärken

Nu har jag nog hittat igen alla mina bloggar.
Eller, ja, de flesta av dem.
Jag ser att det fattas några, för listan är kortare, men jag kan inte komma ihåg vilka det är.
Det kanske bara betyder att dessa bloggar är ointressant för mig och inte borde läsas?

KATASTROF!

Firefox ville uppdatera sig och jag kanske inte kollade så noga när jag tyckte att den skulle få det.
Sedan ska jag läsa mina bloggar.
Då.
Då.
Då märker jag att alla mina bokmärken är B som i borta.

Va!?

Hur ska jag nu kunna komma ihåg vilka bloggar jag läser och vilka adresserna till andra sidor jag inte kan komma ihåg var??

Min vanliga tur

Jaha.
Det var tydligen fel i min adressändring.
Jag hade bara ändrat min bostadsadress, inte min postadress.

Jag har adressändrat fem gånger förut och jag har aldrig behövt göra det här förut, hur skulle jag kunna veta!? Tydligen måste jag ändra det hos skatteverket, skriftligen, och Adressändring skulle ha informerat mig om detta.
Har de gjort det?
Näpp!

Jag säger ju det, jag har adressändrat så många gånger att det har fuckat upp sig totalt. Tre månader har gått och min postadress har varit i Kista medan jag har väntat under brevinkastet i kollektivet som inte är i Kista.. Hur mycket post kan ha kommit bort? Tänk om det var räkningar! Tänk om jag har hamnat hos kronofogden!?

Jag får nästan svettningar.

Men ändå, jag har ju meddelat alla företag som brukar skicka brev till mig, det är bara a-kassan som envisas med att följa skatteverkets uppgifter istället för mina.
Nä, ska skicka in den där blanketten, bums!

En till arbetslös vecka har gått

Det är så tråkigt att vara arbetslös och att inte ha någonting för sig på dagarna.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får jobb snart!

Nu är det ju helg också (för er som har missat det).
Jag har absolut inga planer för helgen, men jag försöker fundera ut en lågbudgetvariant.
Kanske lunch på ikea?
Kanske bastukväll?
Promenad i Gamla stan?

I alla fall så ska K komma ikväll, och om jag känner honom rätt kommer det att bli en hel helg med den unge mannen...

Såhär ser mina fötter ut, alltid:

Och det är sånt som lätt börjar sticka i ögonen på folk som råkar spana in mina fötter. Alla klagar på att mina små potatistår sticker fram alltjämt. Men vad ska jag göra?

Någon gång i november bestämde sig mina tår att de ville börja hålla koll på tillvaron, så en utav dem tittade fram. Efter en stund hakade den andra på. Jag köpte nya strumpbyxor och illa kvickt stack två runda tår med halvflagnat lack på naglarna fram igen.
När jag var uppe i Norrland köpte jag ett par nya strumpbyxor, ett par i kraftig modell, och efter att ha använt dem endast en kväll var tårna framme igen.
En kväll.
En!
Jag började ana ugglor i mossen. Vad har hänt egentligen?

Jag har dessutom märkt att några av mina strumpor har börjat haka på, but why? Jag har tammejfan inte råd att köpa fem par strumpbyxor och arton par vanliga strumpor just nu. Det är bara mat som ingår i min budget just nu, punkt slut!

Ps, JA, jag klipper tånaglarna, så det är inte det som är problemet.

Näpp

Jag kom på att det inte var roligt att läsa om magsjukdomar. Jag vet redan allt...

Snyft

Värdelös dag (babbel)

Den här dagen började jag med att vara duktig och kliva upp halv åtta för att sedan fara ut och springa. Efteråt var jag stolt som en tupp och trodde att den här dagen skulle bli fantastisk bara för att den började så bra.
Men.
Så sätter jag mig på tunnelbanan, öppnar Metro och ser att Heath Ledger är död. Jag blir lite sorgsen inombords när jag läser detta.

Sedan ska jag diskutera felaktigt ifyllt arbetsgivarintyg med min förre chef. Direkt jag kommer dit och meddelar att han har skrivit fel börjar han förneka att jag gjort det. Men jag sa faktiskt inte upp mig själv, jag ska få ob och det är inte okej att skriva 70 timmar fel i antal arbetade timmar.
Jag tror inte att han kommer att skriva rätt den här gången heller.

Sedan fick jag i alla fall ge mit iväg mot systers jobb för att hämta hennes kamera som jag skulle få leka med idag. På vägen dit beställde jag en latte, betalade för den och frågade till sist om de hade laktosfri mjölk. Det hade de inte, så jag fick stå mitt kast och bli lite ledsen i magen.

Fotandet var roligt, men efter ett par timmar var mina fingrar som en klase skrynkliga, kalla och väldigt röda små korvar. Jag åkte hem och hade ont i magen en stund till.

På kvällen åkte jag, K och M till UR-huset för att sitta i publiken på "Fråga Olle". Den som hade beräknat hur många personer som skulle få plats hade uppenbarligen räknat lite fel, så det var trångt och obekvämt att sitta där. Och att titta på några personer som sitter och småpratar lite en stund kändes inte speciellt spännande. Det tog plötsligt slut och besvikelsen var stor. Tur att det var gratis.

Det var den dagen och nu sitter jag och smuttar på det sista av min ProViva. Förstår inte hur den kan vara slut redan, jag har druckit tre liter på tio dagar. Jag måste börja inse att det inte är drickbart godis, utan det är aktiv bakteriekultur som ska vara snäll mot magen.
Dyr sådan.

Nu hittade jag en magskola om olika magsjukdomar på ProVivas hemsida. Det kan jag gotta mig i lääänge!

WWWWRRRROOOM!!!

Med jämna mellanrum kör det förbi en bil utanför mitt hus som låter nästan som Pappis bil.
Ni som har hört den någon gån vet.
För er som inte hört Pappis bil kommer här ett exempel:
WWWWWRRRRRRROOM!!!!
Och det är när den krypkör i typ trettio. När han kör gasen i botten kan man höra honom komma från andra sidan byn. Det har hänt att jag suttit i segelbåtshamnen och på avstånd hört ett svagt "wwwwwwrrr", och någon minut senare sett honom komma på vägen.

Jag har själv aldrig kört Pappis bil, men jag har suttit på flaket när jag inte fått plats i bilen. Eller snarare legat på flaket och försökt att inte synas. Pappis bil är ingenting diskret, så vill man inte sitta på ett flak med hela byns blickar på sig är det bara att ducka.

Det var om Pappis bil det.

Allmänt ingenting

Jag har just ingenting att blogga om idag förutom allmänt skryt om att jag har varit ute och sprungit runt anksjön idag. Jag insåg mina begränsningar och förstod att jag inte skulle ta mig upp till klockan nio på egen hand, så jag beställde väckning av M som troget ringde och tjatade på mig några minuter efter nio. Jag kanske lät trött och bitter under själva samtalet, men innerst inne var jag tacksam.
Jag tog mig alltså upp och jag sprang ännu mer än förra gången. Det är roligt att se att man kan få kondition så snabbt!

Och en annan sak som gör mig helt exhalterad:
Imorgon,
imorgon,
imorgon.
Då ska jag få låna Syster och D's kamera och leka av mig lite.
Oj, oj, oj, vad roligt det kommer att bli imorgon.

Nej tack

..till chefer som:

◦◦ Inte betalar ut den lön de har lovat
◦◦ Tvingar en att jobba 5-20 min extra per dag utan att betala för det
◦◦ Tar drickskassan själv
◦◦ Ger en sparken för att sedan försöka uppge att man sagt upp sig själv
◦◦ Ber en fuska i kassan åt dem
◦◦ Blir sur om man inte ler 24/7, men själv är otrevlig och sur mot kunderna
◦◦ Säger åt kunderna att de har fel och att vi aldrig serverar dåligt kaffe om det är för kallt/beskt/svagt
◦◦ Tar betalt för löjliga saker så som två extra msk mjölk, pyttelite grädde eller ett extra smörpaket
◦◦ Inte låter en ha en egen rutin på småsaker
◦◦ Tvingar en att jobba 6-7 timmar i sträck utan lunch
◦◦ Låter en ha lunch i en kvart, på en drickesback i källaren
◦◦ Styr sin arbetsplats med hjälp av vrede
◦◦ Lägger upp ett schema där man jobbar sju dagar i sträck och sedan får vara ledig i endast en dag och vägrar ändra på det om man klagar
◦◦ Tvingar en att jobba även om man är sjuk och har feber
◦◦ Inte skriver arbetsgivarintyg eller ger ut lönespec även fast man bett om det tolv gånger

En blandning av flera av mina arbetsgivare.
Jag tycker inte att man ska driva ett café eller en restaurang om man inte tycker att varken personalen eller kunderna är särskilt viktiga. Man tjänar ingenting på girighet och egoism.

Har du också blivit orättvist behandlad av din chef?

Spingrunda och jobbmöjlighet

Nu har jag varit ute och sprungit runt anksjön.
Ja, jag sprang ju inte hela vägen, men mer än förra gången.
När jag kom hem hade jag så mycket energi att jag städade hela mitt rum, det som jag hade gått och skjutit på framtiden i flera dagar.

Nu ringde de också från en lunchrestaurang och bad mig komma och provjobba imorgon. Det verkar vara ett hyfsat bra ställe som bara är öppet på vardagar, så det gäller bara att satsa allt imorgon!

Tidig morgon, ingenting för mig just nu

Klockan nio imorse började min mobil skrika som en halvstrypt kaja i hopp om att jag skulle vakna. Jag tog ett stadigt tag i manicken som drev mig till vansinne genom att störa min sömn och tryckte på snooze. Nio minuter senare började den dessvärre ringa igen, så jag ställde om klockan. Jag faller lätt för frestelsen när jag försöker övertala mig själv att jag inte behöver gå upp särskilt tidigt, att jag inte har något jag måste göra. Om man blundar och trycker kudden över huvudet finns inte omvärlden.
Så.
Klockan tio över elva vann telefonen och jag steg upp. Då hade jag sovit alldeles för många timmar, så jag kommer att vara slö hela dagen.

I alla fall så har jag varit på arbetsförmedlingen idag. Nu planerar jag att gå ner till anksjön och springa lite, även fast jag är snorig, trött och har lite ont i huvudet. Snart börjar det skymma och jag vågar inte vara på vift i skogarna när det är mörkt. Då dyker alla våldtäktsmän, mördare och demoner upp, det vet ju alla.

Jag har inte så håriga armar

Om det var någon fler som trodde att det var jag på bilder i det här inlägget kan jag stolt meddela att så inte var fallet.

En massa fix

Min blogg ser fortfarande inte ut som den ska, men jag har i alla fall lyckats ändra en del i html-koden. Duktigt av mig. Dessutom ska jag göra en ny header när jag orkar.

Idag tittade jag igenom arbetsgivarintyget från mitt senaste jobb, som jag äntligen fick i fredags.
Det stod:
1, Att jag hade sagt upp mig själv, vilket jag inte har.
2, Att jag inte ska få ob, vilket jag ska.
3, Fel, fel, fel tider. I september jobbade jag 30 timmar, min arbetsgivare hade skrivit 90 (men betalat för 30), hur räknar man då? Det handlar inte om en liten felräkning.

Summa av 1, 2 och 3 = Nä, nu djävlar!

Imorgon ska jag försöka fixa det här, prata med arbetsförmedlingen och kanske ta mig ut på en springtur. Belöning har utlovats om jag springer tillräckligt mycket de kommande veckorna.

Gårdagens outfit, K edition

Jag känner att det är dags att försöka smälta in i mängden bland alla modebloggar, så här är K's outfit från igår.

*Top från Lainens garderob, tjejstorlek Small
*Träningsbyxor från lite längre in i Lainens garderob, inköpta när jag var typ fjorton
*Inget mer förutom K's kalsonger som jag inte vill tänka på

Sedan lånade K min lila kofta och såg ännu värre ut, men vi gick ändå ner till anksjön för att promenera. Det regnade och blåste storm och ingen av oss tyckte att promenaden var särskilt uppfriskande.

Kulturell söndagseftermiddag

Idag har jag och K lekt kulturella och varit på fotoutställningar. Den förste fotografen heter Nobuyoshi Araki och är Japans mest kända fotograf. Alla bilder var speciella, vissa på ett snyggt eller konstnärligt sätt, medan andra var riktigt konstiga eller äckliga. Killen verkar inte bara vara besatt utav att fotografera, utan kvinnliga könsorgan, nakna kvinnor och kvinnor upphängda i rep verkade också ligga längst upp på hans intresselista. Gärna i kombination dessutom.
Jag gillade dock bilderna som han hade hällt färg på och de som han hade framkallat från mögliga negativ. Det kan man inte åstadkomma med dagens digitalkameror!

Sedan såg vi en utställning med bilder av Anna Clarén. Dessa bilder var också väldigt speciella. Julibilder i februariljus. Väldigt ljusa, ibland nästan överexponerade bilder på rum, sommarmotiv och nakna människor som spände ögonen i kameran. Det var en lite deprimerande stämning, men det är väl konst då?

K tyckte mest om den andra utställningen medan jag fastnade för Arakis bilder, dock inte de mest vulgära av dem. Tror det hade med färgskvätten och mögelbilderna att göra. K erkände dock att hans åsikt hade att göra med hur fina människorna på bilderna var, medan min åsikt var baserad på fotokonsten.

Sedan fortsatte våran kulturella dag upp längs Drottninggatan, mot en affär som vi skulle titta i. Eftersom det var söndag gick vi tråkigt nog längs hela gatan bara för att komma fram och upptäcka att det var stängt.

Då åkte var och en hem till sig.

Sms från D

Följande sms landade i min inkorg igår:

Det brann i min dröm inatt. Jag anser att det var ditt fel! Satt och åt julbord , också var vi tvingade att gå ut! Råirriterande! Min kusin hade tänt en brasa i ugnen... Det var fan jävligt korkat.

Vilket påhopp! Ändå skrattade jag gott i flera sekunder, delvis för att det var kul, delvis av skadeglädje över att ha orsakat mardrömmar i D's fridfulla sömnvärld.

Okej, smileysarna hamnade lite fel, men ett citat är ett citat...

I väntan på att K ska vakna

Som vanligt när K kommer på besök på en fredagskväll kan man hitta honom i min tältsäng på söndagsmorgonen, fortfarande utan att han har lämnat byggnaden.
Nu kanske det låter som att jag är negativ och tycker att K är en finne i röven när han kommer till mig och äter upp min mat, svettas i mina lakan och förbrukar mitt toapapper. Men nej, jag trivs faktiskt i hans sällskap. Igår hade vi en väldigt givande kväll där han låg och tittade på tv och åt godis medan jag satt vid datorn, även jag med ena handen i godisskålen.

Nu ligger K och sover och jag sitter vid datorn och knaprar på ett par överblivna godisar från igår. (Som om jag inte fick nog av det då.) Idag har vi planer på att gå på en fotoutställning på kulturhuset. Mina förhoppningar om att vi kommer ut innan det börjar bli mörkt är stora. Med tanke på K's tunga andhämtning, som vittnar om att han sover som en stock, är det nog lika bra att jag slänger mina önskningar i väggen på en gång.

Oj oj oj

Tur att man inte bor i Usa.

Bloggens utseende (det var väl ett jävla tjat)

Jag håller på att försöka fixa till ett nytt utseende på min blogg. Att döma av hur det ser ut nu går det inte så bra. Men som sagt, arbete pågår, så ha överseende med att det se för taskigt ut nu.

Jag gjorde en finfin planering, försökte fixa lite, men när jag var alldeles nära att vara klar ångrade jag mig och började om från noll.