Tidig morgon, ingenting för mig just nu

Klockan nio imorse började min mobil skrika som en halvstrypt kaja i hopp om att jag skulle vakna. Jag tog ett stadigt tag i manicken som drev mig till vansinne genom att störa min sömn och tryckte på snooze. Nio minuter senare började den dessvärre ringa igen, så jag ställde om klockan. Jag faller lätt för frestelsen när jag försöker övertala mig själv att jag inte behöver gå upp särskilt tidigt, att jag inte har något jag måste göra. Om man blundar och trycker kudden över huvudet finns inte omvärlden.
Så.
Klockan tio över elva vann telefonen och jag steg upp. Då hade jag sovit alldeles för många timmar, så jag kommer att vara slö hela dagen.

I alla fall så har jag varit på arbetsförmedlingen idag. Nu planerar jag att gå ner till anksjön och springa lite, även fast jag är snorig, trött och har lite ont i huvudet. Snart börjar det skymma och jag vågar inte vara på vift i skogarna när det är mörkt. Då dyker alla våldtäktsmän, mördare och demoner upp, det vet ju alla.