Sleep tight

Nu när jag är hemma bor jag i lillasysters rum. Hennes självporträtt hänger på dörren. Ska jag se det som att det är konstigt att jag inte kunde sova inatt?

Pimp my pepparkaka

Viktig pepparkaka, pimped by Lainen.

Pepparkaksfar och pepparkaksmor

Lägg märke till pepparkaksmors kyssäkta negeräppar.

Pepparkakeland

Ikväll har jag, syster och minisyster julpysslat.
När jag kom ned i köket var det i mina ögon kaos. Knäck, ischoklad och cornflakesgodis höll på att förberedas, allt på en gång. Jag blev alldeles yr och började knäcka nötter samtidigt som jag höll på att somna.

Efter ett tag var godiset klart och vi började med att garnera pepparkakshuset. Under väldigt odemokratiska former beordrade syser mig att börja spritsa väggarna till pepparkakshuset. Det blev lite snett och jag fick en utskällning. När jag hade gjort den bästa gröna och röda kristyren ever made bytte hon dock taktik. Hon fnittrade. Sedan fnittrade hon lite till för att sedan fnittra ännu mera. Detta var alltså redan innan vinglöggen kom fram.

Plötsligt kom D in i rummet, greppade tag i julbocken med sina giriga fingrar och tog sig en tugga av hans spröda pepparkaksben.
"Neeeeeeej!", utbrast både jag och syster i kör. D fattade inte vad han hade gjort fel.
Nu kommer man, till minne av pepparkaksbocken, att finna ett litet minneskors i bomullssnön, alldeles bakom knuten till årets välplanerade pepparkakshus.

Silvertejp finns till förfogande ifall D tittar med hungriga ögon på pepparkakslandet. Ingen kommer att tveka att tejpa över hans mun med den ifall han går för nära.

Stockholm-Norrland

Idag har vi åkt bil i över åtta timmar. Vi hade knappt lämnat Stockholm när bensinmätaren gick ned till noll och vi inte kunde skymta någon bensinstation. Vi fick ta en liten avstickare och tanka någonstans på landsbygden. Som tur var slapp vi i alla fall putta bilen. Bra jobbat, bilansvarige.
Nu är jag trött och slö. Det är konstigt att man kan bli det av att sitta på arslet och halvsova en hel dag.
Inatt ska jag sova på en elektrisk, uppblåsbar säng. Ni som har lyckats med en sådan bedrift någon gång, räck upp en hand.

Hem, ljuva hem

Då var jag hemma igen. Känns skönt att ha lite tid hemma den här gången. Lugn och ro, men ändå hinna med allt och kunna träffa alla. :)

En dag på stan

Idag skulle jag köpa nyårsklänningen som jag gått och trånat efter i över en vecka. K och A fanns med till mitt förfogande.
Jag tror inte att de visste vad de gav sig in på när de gick med på att hjälpa mig. Trots det klagade de inte, utan gick bara och hämtade klänningar i olika storlekar, drog upp dragkedjor och gav smakråd medan jag suckade och gnällde i kraftig beslutångest.
Tillslut hade jag bestämt mig för vilken storlek som passade mig bäst, men marginalerna för att lägga på mig några extra jul-kilon är ytterst små. Hoppas att Mammi inte övergöder mig hemma i Norrland, för då ska hon allt få höra i flera år framöver om nyårsklänningen som jag inte kom i, tack vare henne!

Efter att ha gått till café 60, till stureplan, till hötorget, tillbaka till stureplan, till nk och lite runt runt gick jag för att klippa mig. Jag valde en frisörsalong som finns på samma gata som jag jobbat på. När jag kom in genom dörren insåg jag snabbt att jag kände igen samtliga av de som jobbar där, jag visste till och med namnet på en av den. Det var något av en aha-upplevelse att koppla ihop arbetsplats med "hon som vill ha latten extra varm".
Efter klippningen fick jag ett vip-kort på deras salong. Hädanefter kommer jag att få klippa mig för 190 kr och få var tionde klippning gratis, tja-tjing!

När jag lämnade mitt hem idag för att gå på stan var klockan 10.00. Klockan 19.20 kom jag hem igen. Jag kan lova att mina fötter led av riktigt kraftig ömhet.

Och jag har inte tänkt flytta tillbaka till Umeå

Antal lediga jobb på platsbanken:

Stockholm - 7336
Umeå - 193

Sista dagen på jobbet

Jag fick fem kramar och ett presentkort på Kicks från cheferna.
Kanske borde sluta på ett jobb oftare?

Det känns konstigt att sluta där, särskilt eftersom anledningen egentligen var att jag skulle åka till Thailand om två dagar. Men nu blev det inte så och allting känns ganska oklart.

Oklar var vad jag var på tunnelbanan hem från jobbet nyss också. Jag somnade även fast det satt två personer mitt emot mig. Risken för dreglingar ökade ständigt och jag ryckte till, spärrade upp ögonen och somnade om varje gång rösten i högtalarna meddelade vilken station som var nästa.

Nu ska jag ägna kvällen åt att planera min framtid.
..även om jag kanske inte kommer att åstadkomma mer än att skriva en "att handla"-lista till imorgon.