Pepparkakeland

Ikväll har jag, syster och minisyster julpysslat.
När jag kom ned i köket var det i mina ögon kaos. Knäck, ischoklad och cornflakesgodis höll på att förberedas, allt på en gång. Jag blev alldeles yr och började knäcka nötter samtidigt som jag höll på att somna.

Efter ett tag var godiset klart och vi började med att garnera pepparkakshuset. Under väldigt odemokratiska former beordrade syser mig att börja spritsa väggarna till pepparkakshuset. Det blev lite snett och jag fick en utskällning. När jag hade gjort den bästa gröna och röda kristyren ever made bytte hon dock taktik. Hon fnittrade. Sedan fnittrade hon lite till för att sedan fnittra ännu mera. Detta var alltså redan innan vinglöggen kom fram.

Plötsligt kom D in i rummet, greppade tag i julbocken med sina giriga fingrar och tog sig en tugga av hans spröda pepparkaksben.
"Neeeeeeej!", utbrast både jag och syster i kör. D fattade inte vad han hade gjort fel.
Nu kommer man, till minne av pepparkaksbocken, att finna ett litet minneskors i bomullssnön, alldeles bakom knuten till årets välplanerade pepparkakshus.

Silvertejp finns till förfogande ifall D tittar med hungriga ögon på pepparkakslandet. Ingen kommer att tveka att tejpa över hans mun med den ifall han går för nära.