Så det kan gå

Detta kan lätt hända när följande kombination används då det är dags att tvätta:
Lainen, trötthet och obryddhet.



Det som hände var alltså att jag släpade mig ned till tvättstugan för att tvätta mina jobbkläder som var under all kritik när det gällde smutsighet. Jag var trött och tänkte "äh, eftersom allt ändå är så gammalt och slitet gör det ju inget om jag blandar färger friskt".
Vad jag inte tänkte på var att jag slängde in mina nya jeans, båda paren dessutom; svarta och blåa. Resultatet blev alltså vad som visas ovan.
Jag blev lite besviken på mig själv, men jag tror att det kan vara lite av ett wake up call på att jag borde köpa nya kläder. Ibland önskar jag att man kan återställa sådana saker lika lätt som man kan redigera dem i photoshop. Någon som kan fixa det till min födelsedag*?

*Som är på fredag

Vill ha

..den här!

-Magont.

Nu är det sprängrisk i min mage.
Den har gått från size stor till size ännu större.
Långt, långt in i magen ligger en luftboll som sväller.
Det hjälper inte att uppsöka närmaste toalett, för er som trodde det.
Nej.
Bara ont, men inte så ont som jag trodde att det skulle bli.

Min senaste detalj i Lainenheten

Det finns inte en chans att mina kokböcker skulle få plats i mina skåp i Lainenheten. Tavellister gör att böckerna syns och är lättillgängliga, samtidigt som väggen känns lite roligare än innan.
Jag gruvar mig dock för hålen som kommer att bli kvar den dag jag tar ner böckerna. Ett tag när vi borrade trodde jag att hela gipsväggen skulle rasa samman!

Magont?

Jag har just ätit en sallad med massor av fetaost. Nu ska jag vänta och se hur lång tid det tar innan jag får ont i magen...

Kommentera!

Varför har ni slutat kommentera mina inlägg?
Jag ser ju på statistiken att ni fortfarande läser...
Det är väldigt tråkigt och omotiverande att blogga ofta när man inte får någon respons på det man skriver.
Så kom igen nu,
kommentera mera!

Alkis med glimten i ögat

Idag satt det en man på tunnelbanan. Han hade en lustig hatt. Då tunnelbanans högtalare ropade ut namnet på stationerna skrattade han och kommenterade vad som just hade sagts:
"Gamla stan, ha! Och var finns nya stan om jag får fråga? Haha!"
"Jaha, Slussen. Det är ju också ett namn."

Efter en stund insåg jag att han hade sett ut mig som ett objekt som han tyckte skulle utsättas för jobbigt prat. Han visade upp affischer som han hade med sig. Det var planscher över muskler, nervsystemet, skelettet osv. Han var så stolt, sa att dessa planscher inte gick att köpa för pengar och att de kom från en nedlagd läkarmottagning.
Whatever, tänkte jag och bara log till svar.

Sedan kommenterade han min väska, frågade vart jag hade köpt den och avslöjade att han hade tänkt köpa en likadan till sin fru. Och på tal om frun sa han att han skulle säga till henne att han hade jobbat idag, men att hon säkert skulle märka på utandningsluften att han hade gjort annat. Han var alkoholist, det berättade han för mig. Ändå såg han ganska välvårdad ut för att vara a-lagare, tänkte jag.

Efter en stund slog sig en annan man ned, och han såg genast ett nytt objekt att få prata med. Tydligen dög inte tråkiga jag som knappt gav svar på tal.

Även för den här mannen berättade han att han var alkoholist. Han hade velat bli läkare som ung, men valde istället att bli alkoholist. Det ångrade han idag, men han lät ändå inte speciellt bitter över det. Han bara skrattade och sa att det gick ändå.

Sedan hoppade han av och hälsade glatt hejdå till alla i tåget.

Idag är jag min egen stolthet

Idag var det dagen med stort D för att jag...
*trummvirvel*

Köpte ett träningskort på Friskis och Svettis!
Och inte nog med det, jag åkte tillbaka efter några timmar och tränade.



Jag körde ett enkelt pass på basnivå, men jag kände att det var en bra start. Jag har två mål med min träning, ett som ligger kanske några månader fram i tiden och ett som jag kanske kan nå om ett par år:

Mål 1: Träna bort lite överblivet fett som mestadels guppar runt på magen, bli starkare i kroppen så att jag inte riskerar att tex få ont i ryggen av jobbet och till sist skulle jag vilja jobba på konditionen lite.

Mål 2: Bli minst lika vältränad som jag var under min kickboxningsperiod. Då gäller det att jobba mycket på både kondition, styrka och smidighet.

Jag tror faktiskt att jag kan komma igång lite med träningen den här gången. Jag är lite för girig för att lägga ut 540 kronor på cirka tre träningspass!

The day

Imorgon händer det, då är det dagen med stort D.
The day.
Yes, det blir bra det.

Glassbilen, ett ofog som måste stoppas!

Igår läste jag i tidningen om en proffesor som vill förbjuda glassbilen.
Det är inte okej.

Jag har aldrig i mitt liv störts av glassbilen. Jag har aldrig känt mig pressad att köpa glass bara för att jag har glassbilssignalen ljuda över samhället. När jag var liten blev jag inte fet för att glassbilen svängde in på gårdsplanen varannan vecka. Aldrig, aldrig, aldrig.

Proffessor Bo Sjöberg tycker dock att glassbilen är ett ofog som måste stoppas, att barn blir feta och väcks på kvällarna när de sover, samt att äldre med hjärtsjukdomar och högt blodtryck får svårare problem. Vad han baserar sin fakta på är oklart.

Finns det inte värre samhällsproblem än att glassbilen kommer var 14:e dag? Finns det inte andra saker som lever om värre?
Tydligen inte.

Mums

Just nu sitter jag och äter på goaste gosallden. Den innehåller:

Fullkornspasta, rose-, frise- och lollorossosallad, tomat, coctailtomat, grillad lax, fetaost, kronärtskocka, rödlök, sojabönor, samt gräslök och citron. Jag har även två olika dressingar att välja på. Mina smaklökar säger ja, frågan är bara vad min mage tycker om saken.

Lite roar små

Och att jag sitter och skrattar åt min egen blogg såhär på morgonkvisten.
Jag läser under kategorin "citat/konversationer".
Jag får minnen.

So much for my duktiga morgonpromenad

Idag skulle jag gå upp ur värmen i sängen redan klockan 07.00.
Jag skulle klä på mig och gå ut på en promenad.
Jag tänkte promenera i nästan en timme innan jag skulle komma hem för att duscha, äta frukost i lugn och ro och göra mig klar för att gå till jobbet.
Jag skulle.

Tio i sju vaknade jag av mig själv.
Jag tittade ut genom fönstret och såg snö.
Ja, SNÖ.
Nu i april när det knappt snöat på hela vintern.

Jag fattade ett snabbt beslut:
Jag vägrar.

Jag somnade om och hade snooze-party fram till klockan åtta.
Sedan steg jag upp för att duscha, äta frukost i lugn och ro och för att göra mig klar för att gå till jobbet.

En härlig vårdag i Stockholm

Igår var det en riktigt härlig dag.
Vårsolen sken och hela Stockholm badade i ljus och friska vårvindar.
Jag och M åkte in till stan där vi gick i diverse butiker. Jag var på jakt efter en vårjacka medan han ville köpa någon tröja/t-shirt. M var den enda som lyckades med sitt mission, medan jag med svansen mellan benen fick gå hem utan vårjacka.

När vi hade tröttnat på butikerna som var fullproppade med lördags-shoppare gick vi och köpte varsin jättemuffin i Gallerian, samt lite latte. Med fikat i högsta hugg satt vi oss i Kungsträdgården och njöt av både muffinsarna och solen. När sockerkicken började slå till tog vi en mysig promenad till Gamla stan.

På kvällen var vi på bio i Heron city och kikade på Sweeny Todd. En lite speciell filmupplevelse, må jag säga.

Men hallå

I veckan kom det ett brev från a-kassan. Det kom till Syster och D's adress. Brevet var utskrivet 2008-02-08.
Tid från a-kassa till mina händer var allltså:
Två månader.

Bra jobbat a-kassan, posten, eller vem jag nu ska skylla på.