Alkis med glimten i ögat

Idag satt det en man på tunnelbanan. Han hade en lustig hatt. Då tunnelbanans högtalare ropade ut namnet på stationerna skrattade han och kommenterade vad som just hade sagts:
"Gamla stan, ha! Och var finns nya stan om jag får fråga? Haha!"
"Jaha, Slussen. Det är ju också ett namn."

Efter en stund insåg jag att han hade sett ut mig som ett objekt som han tyckte skulle utsättas för jobbigt prat. Han visade upp affischer som han hade med sig. Det var planscher över muskler, nervsystemet, skelettet osv. Han var så stolt, sa att dessa planscher inte gick att köpa för pengar och att de kom från en nedlagd läkarmottagning.
Whatever, tänkte jag och bara log till svar.

Sedan kommenterade han min väska, frågade vart jag hade köpt den och avslöjade att han hade tänkt köpa en likadan till sin fru. Och på tal om frun sa han att han skulle säga till henne att han hade jobbat idag, men att hon säkert skulle märka på utandningsluften att han hade gjort annat. Han var alkoholist, det berättade han för mig. Ändå såg han ganska välvårdad ut för att vara a-lagare, tänkte jag.

Efter en stund slog sig en annan man ned, och han såg genast ett nytt objekt att få prata med. Tydligen dög inte tråkiga jag som knappt gav svar på tal.

Även för den här mannen berättade han att han var alkoholist. Han hade velat bli läkare som ung, men valde istället att bli alkoholist. Det ångrade han idag, men han lät ändå inte speciellt bitter över det. Han bara skrattade och sa att det gick ändå.

Sedan hoppade han av och hälsade glatt hejdå till alla i tåget.