Tjejen med ap-armar och fett flyt

Idag var det favorit i repris från igår; jag fick bära saker upp för berget.
Det är ungefär som "Farmor på det höga berget", fast Lainen.
Lainen på det höga berget.

Efter jobbet åkte jag till Kista. Hålen i mina byxor kändes inte acceptabla längre, och det enda ställe som jag kom på har öppet till nio är gallerian i Kista. Därför åkte jag dit, men jag ville ju såklart också kolla in hur kära gamla Kistan mår nu för tiden.
Jag hade en timme på mig innan köpcentret stängde och efter ett tag hittade jag ett par jeans för halva priset på Bik Bok. Eftersom att de säkert inte var av kvalitet number one bestämde jag mig raskt för att köpa två par. -Då håller de ju dubbelt så länge.

Sedan gick jag för att handla på Ica men tvärstannade utanför Åhléns.
50% rabatt på hela sortimentet, UTRENSNING.
Jag kunde inte tro mina ögon och stegade snabbt in i lokalen. Den visade sig dock vara i stort sett tom, men jag sick-sackade snabbt fram mellan de länsade hyllorna och fann ett fotoalbum och två kuddar till soffan. Jag gick till kassan, drog kortet och var nöjd.

På ica handlade jag allt jag skulle, plus lite till. Kassen blev jobbigt tung. Måste jag alltid köpa närmare sju ProViva och arton liter mjölk varje gång jag handlar? Mina utskällningar mot mig själv hjälpte inte. Jag kunde ju inte precis lämna tillbaka varorna efteråt. Nej, just det.

Trots att det var tung var jag nöjd över mitt flyt. Billiga jeans, rea på Åhléns, plus att jag köpte en bunke för en tia på ica. I bara farten smet jag in på apoteket sekunderna innan expiditen surt stängde igen dörren för att slippa mer kunder. Jag gick vant fram till min medicin, transporterade mig till kassan och betalade med min lilla VISA-vän.

När jag hade tagit mig tillbaka till centralen, genom halva tunnelbanesystemet och tillbaka mot Axan uppstod som sagt samma problem som igår. Tre tunga påsar och en väska skulle jag bära upp för berget. Jag ville bara släpa dem efter mig längs den snökletiga marken. Armarna då alltså. Ap-armarna. Med påsarna fastkrokade längst ut i det man skulle kunna kalla prinskorvar till fingrar.
Ett tag funderade jag nästan på allvar att dumpa matpåsen ("hellre den än inredningsprylarna") i nån snödriva. Då skulle jag kunna ha den som min stash och gå och hämta maten då jag behövde. Tyvärr kom jag på att det vore jobbigt att gå halvvägs till tunnelbanan för att hämta lite leverpastej. Så jag fick ta mina ap-armar och gå hem.

Om jag har träningsvärk imorgon är det fan dags att göra någonting åt mitt liv.