Ledig dag

Vissa av mina kollegor hävdar att man "vill använda sina lediga dagar till att ta det lugnt och sova". Av den åsikten är dock inte jag.
Igår morse steg jag upp samma tid som jag brukar göra när jag ska jobba, det vill säga klockan nio. Jag tog reda på hur min rutt för dagen skulle se ut, sedan gjorde jag mig hastigt iordning och åkte för att titta på ett boende i Sundby. Stolt var jag för att jag så smidigt hade hittat dit utan att stöta på några problem.

Efteråt skulle jag ta mig till t-centralen för att möta upp med K. Det skulle ta en kvart att gå till tunnelbanan i Rissne. Jag följde skylten som visade vars jag skulle. Jag blev dock misstänktsam när den pekade rakt fram, eftersom jag tyckte det verkade mer logiskt att gå till vänster och över bron som gick över vägen. Men, eftersom att jag alltid tappar bort mig när jag går egna vägar följde jag skylten. Efter 50 meter svängde vägen till höger. Jag gick en stund och snart svängde vägen igen. Och igen. Jag började misstänka att jag hade gått i en cirkel, och detta fick jag bekräftat när jag såg att jag kom tillbaka på samma ställe som jag varit på tidigare. Jag hade alltså tagit en onödig liten avstickare på en kvart.

Jag gick över den tidigare nämnda bron, såg en ny skylt som lovade att jag skulle komma fram till Rissne. Men plötsligt kom jag till en korsning som saknade skylt. Hur ska jag nu veta vars jag ska gå? Jag var tvungen att fråga mig fram flera gånger, eftersom det enda vägen gjorde var att svänga åt massor av olika håll samtidigt som skyltarna lös med sin frånvaro. Våga skylta ordentligt!

Efter att ha gått i fyrtio minuter kom jag fram till tunnelbanan och tog mig in till centralen. Därifrån åkte jag, C och K till Ikea, Kungens kurva. Jag är fortfarande faschinerad över att det inte är över 30 mil till Ikea och att man faktiskt kan åka dit bara för att kika. Och kika var vad vi gjorde. Men vem har nånsin gått på Ikea utan att handla nåt? Just det Den gula kassen fylldes snabbt med diverse smågrejor.

På kvällen, efter att ha sett Ett öga rött satt jag på tunnelbanan mot Kista. Ett medelålders par hoppade på och satte sig i närheten av mig. Obekvänt nära, tyckte jag, eftersom de var helt borta i alkoholens dimma Jag misstänkte att de var sådana som är just på gränsen till att bli alkoholister. Mannen satt och rotade igenom fickorna på sin slitna skinnjacka. I innerfickan såg jag att han hade en liten hammare. Med sig hade han också en påse med något avlångt i, men han hade väl döljt vad det var och tejpat igen påsen ordentligt. Men jag hörde att han mumlade något med "kofot" när han satt där med sin påse. Under hela resan satt han och rullade cigaretter och släppte skräp på golvet och jag var tvungen att snegla misstänksamt ifall han skulle få för sig att elda upp tåget eller något annat ganska brutalt. Jag var beredd att flytta mig från min plats eller i västa fall; hoppa av på första bästa station och invänta nästa tåg.

Som tur var hände ingenting och de vinglade snart av tåget. Jag kunde andas ut av lättnad och lugnt åka de sista två hållplatserna till Kista.

Imorse var jag flitig och bakade scones till frukost. Nu är det heller inte
länge kvar tills min ledighet är över och jag är tillbaka på jobbet. Men trots detta var det behövligt med en liten ledig dag.