Munsår

En katastrof har anlänt.
Som en tjock, svullen, öm och stickande böld stör den mig i mitt försök att få ha en lugn och fridfull ledig dag.
Ett munsår.

Munsår har inte plågat mig många gånger i mitt liv. När jag tänker på dessa onödigheter dras tankarna för det mesta tillbaka till dagis, eller den tidiga skoltiden. Du vet, när det var vinter och man var förkyld och satt i en snödriva, ständigt gnagande på sitt nykläckta munsår utan en tanke på att det läker bättre om man låter det vara. Som resultat av allt gnagande sprack såret upp också. På så sätt blev det hotande smittsamt och snart hade man ett likadant sår på den andra läppen. Även detta gnagde man på tills det smittade tillbaka mot den första läppen som redan var halvläkt och snart hade man ett tredje munsår, precis bredvid det första. Mamma baddade med munsårssalva som man åt upp antingen för att det smakade gott eller för att det bara var roligt. Sådär höll det på tills de envisa rackarna kände att det hade kalasat klart på ens läppar. Då läkte det och försvann och man fick hitta något annat att gnaga på.

Idag ska jag gå och köpa en munsårssalva och hoppas på att den får såret att jämnas med "marken" redan idag. Den här salvan kommer jag inte att äta upp!