Barndomsskogen och morfarbesök

Den här morgonen vaknade jag upp hemma i Obbola.
För Minisyster var det mitt på dagen när hon frågade mig om vi skulle hitta på något. För mig var det morgon, men jag nappade ändå på hennes förslag.
Vi gick ut i skogen, den som är fylld med minnen från min barndom.

Först gick vi ned till stranden och småtrampade på iskanten. Fröken smidig-som-en-skorsten halkade och höll på att bli blöt, medan Minisyster ivrigt stod och puttade på ett isflak. Vi gick ut mot udden, och jag förklarade för minisyster att man aldrig ska gå på isen om man inte är säker på att den håller. Sedan plurrade jag mellan två stenar vid uddens spets.

Vi gick vidare längs standen och vek av in i skogen. Vi gjorde snöänglar på en isig tjärn, sedan visade jag minisyster ett träd som jag brukade klättra i som liten. Det var säkert tio år sedan någon sist klättrade i den skyhöga granen, men det fanns fortfarande kvar små repstumpar och torkat granris som vi hade knutit fast för att bilda en koja under klättergranen.
Minisyster klättrade först och jag kom efter. Klättringskillsen sitter uppenbarligen i släkten och vi klättrade så högt att vi kunde titta ned på kraftledningen. Jag fick mossa och barr fulla mössan. Efter att vi hade klättrat ned lärde jag henne att man aldrig får klättra om man inte är säker på att man:
1, kan ta sig ned igen.
2, inte kommer att trilla ned.

Efter vårat bestiga-granen-mission gick vi för att leta efter Roten vid Bajsbäcken. Någon hade tagit bort den, vilket var ett stort nederlag för oss. Ingen rör till i vår barndomsskog!
Bajsbäcken luktade dock lika bajsigt som vanligt, trots att den nästan var frusen.

Tillslut gick vi in i värmen och åkte för att hälsa på morfar. Det kändes konstigt att vara i Mommo och Äijes lägenhet utan Mommo. En bild på en ung och väldigt vacker Mommo stod framme. Morfar har små träklossar med datum som han alltid har vänt varje dag för att visa dagens datum. Morfar hade slutat räkna dagarna när Mommo dog, den 14 december 2007. Klossarna visar det datumet, precis som om tiden, världen och evigheten stannade precis då.
Jag tycker det var så sorgligt.

Nu ska jag börja förbereda mig för att åka in till stan och fika med L, K och Unge herr B.