Halleluja-moment

Just nu sitter jag och nöter i den här boken. Den har legat på mitt skrivbord ett tag, men om jag hade vetat att den var så bra som den är hade den definitivt inte fått vara i fred under så många dagar! Olyckligtvis har jag lånat boken från biblioteket och får inte äga den för all framtid. Jag hoppas att jag ska kunna råda bot på det någon gång under de kommande månaderna.

För er som inte orkade klicka på länken kan jag meddela att boken handlar om Photoshop. Boken är ganska ny, luktar gott och fördjupar sig i cs2. Ingen halvrutten Photoshop 5-bok som brukar vara det enda man hittar i bibliotekets hyllor då alla nya och fräscha böcker ständigt är utlånade.

Jag har nästan bara lästa introduktinen, men jag har redan fnissat för mig själv ett antal gånger. En informativ bok som dessutom är rolig, halleluja!

Författaren börjar alltså med att smutskasta läsare som inte läser i introduktionen genom att kalla dem för nötter. Sedan lovprisar han sig själv genom att skriva att han älskar att lyssna på sig själv, även om han inte har något viktigt att säga. För han är så intressant. Sedan har han en intervju med sig själv som börjar såhär:

Jag: Scott, innan vi sätter igång, måste jag bara säga att du verkar så mycket längre och mer stilig i verkligheten än jag hade förväntat mig.
Jag: Tack. Jag får höra det ofta.

Jag: Nä, men allvarligt. Du är helläcker.
Jag: Jag vet.

Nu ska jag återgå till 500 sidor Photoshop-läsning: