?

Varför ska det vara så svårt att bara göra det man vill?

Stiga upp 04.30 på morgonen. Åka till andra sidan av stan i femtio minuter. Räkna in bussbyte med en kvarts väntan. Jobb i åtta timmar; damm i näsan och över alla mina nytvättade kläder, nere i någon källare med tanter som kommer och gnäller stup i ett. Åka tillbaka till min sida av stan i femtio minuter. Hemma och orkar ingenting. En kort kväll som slutar klockan nio. Hur värt är det här?

Anyway, imorgon har jag sovmorgon till klockan fem och jag funderar på att försöka hitta på nåt spännande muffinsrecept ikväll.