Plötsligt var jag i Umeå.
Allt ser likadant ut, men ändå är det inte som det var förut.
Jag ska stanna en dag och hälsa på Mommo på sjukhuset.
Det som kändes overkligt och långt borta blev plötsligt nära inpå, verkligt.
Det känns så hemskt. Verkligt, men ändå svårt att förstå.
Men det ska bli skönt att få träffa Mommo imorgon.
10 december 2007
Umeå
Posted by
Josefin
at
23:20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar