Ska det va så svårt

..att ta sig hem!?

Idag när jag kom ner i tunnelbanan försökte jag som vanligt ta mig till andra delen av perrongen så att jag skulle hamna längst bak i tåget, men jag fastnade någonstas på mitten. Så mycket folk var det som stod och väntade på tåget.

När jag stod där på perrongen började jag titta mig runt och fundera:
Det är ovanligt många här ikväll som har gul-blåa halsdukar. Och gula tröjor som det står Sverige på. Och är målade som en Sverigeflagga i ansiktet. Fan. Det är match på Rosunda, ALLA ska åka med min linje.

När tåget kom utbröt en enorm den-som-är-störst-och-har-vassast-armbågar-kommer-först-trängsel. Självklart stod jag mitt emellan två dörrar på vagnen. Jag kom inte med tåget. Jag började bli irriterad och obekväm av att stå så nära så många människor med mina svettiga fötter och mitt högblanka ansikte. Jag hoppades att ingen skulle se att jag hade gulaschsoppa och kaffesump i fejset.

Tillslut kom det ett tåg som skulle till Hjulsta och jag var tvungen att ta det för att sedan GÅ. Jag försökte trösta mig med att det bara var dubbelt så långt som jag hade till brevlådan hemma i Obbola.

Nu sitter jag och surar för att det tog lång tid att ta mig hem från jobbet idag.