Odjur i mörkret

Igår kväll satt jag som bäst och degade framför Scrubs när det ringde i telefonen.
Det var Lillasyster, hon lät mycket upprörd.
Hon var på väg hem från bussen. För er som inte vet är vägen från hållplatsen till vårt hus är en 400 meter lång väg som går rakt in i skogen. Den här tiden på året och framförallt den här tiden på kvällen är det alltid väldigt, väldigt mörkt och ganska kusligt efter vägen. (Särskilt eftersom någon har byggt ett sort båthus vid sidan om vägen där det alltid skallrar och prasslar i presseningen när man går förbi.)

Lillasyster hade alltså, inte helt trygg i själ och hjärta, gått efter vägen och hoppats på att komma fram så fort som möjligt. Plötsligt sprang något fyrbent över vägen, alldeles framför henne. En räv, eller var det ett fyrbent monster som hämtat ur en otrevlig spökhistoria?
Det spelar ingen roll, det skrämde i alla fall vettet ur Lillasyster. Efter lite tjat gick jag ut för att möta henne. Jag gick efter vägen och såg henne snart komma springande i mörkret.

Väl inne i stugvärmen lugnade hon ned sig, men ryktet går om att hon hade svårt att somna igår då tankarna på en viss räv spökade i mörkret...