Självdisciplin och oboy

Det finns tre saker som kan förstöra min morgon:
1, Att oboyen är slut.
2, Att mjölken är slut så att jag inte kan blanda oboy.
3, Att jag tar för mycket mjölk för att sedan inse att oboyen inte räcker till att blanda tillräckligt starkt.

Den här morgonen räckte oboyen precis till ett välblandat glas, men det var allt. Imorgon kommer det inte att finnas oboy, bara lite fismjölk (laktosfri mjölk) som jag inte vill dricka som den är. Jag ska inte köpa nån ny oboy, för jag tycker att jag dricker alldeles för mycket av den. Dessutom måste jag spara mina slantar och vet att jag behöver köpa mjölk för 17.90 mer sällan om jag inte har en kartong med oboy hemma i skafferiet.

Jag tycker att jag är så välorganiserad, men jag har en tendens att sakna självdisciplin och lura mig själv. Som idag när jag försökte tvinga mig själv att ta lite bulkmedel. Jag ville inte, för det är som att svälja en näve smågrus. Jag kom då överens med mig själv om att jag fick ta en pepparkaka om jag tog min medicin. Lättövertalad som jag är svalde jag bulkmudlet, trots att det var äckligt. Sedan tillät jag mig själv att öppna pepparkaksburken och ta en kaka, samtidigt som jag berömde mig själv inombords. Listig som jag är hann jag dock roffa åt mig två pepparkakor innan jag smällde igen locket på burken. Fy jag, skällde jag. Men jag bara knaprade på mina två kakor med ett hånflin mot mig själv.

Nu sitter jag här i mitt rum och fruktar för att jag kommer att gå in på Willys och köpa oboy när jag ska gå och posta mitt brev till Tygg Hansa...