Idag höll de katastrofala på att inträffa

Jag skulle gå ned till tvättstugan och hämta tvätten, så jag tågade ut ur lägenheten och slänge igen dörren efter mig. Just då kom jag på att jag hade glömt mina nycklar inne i lägenhten och det är verkligen jobbigt med tanke på att dörren låser sig själv och att det skulle dröja ytterligare fyra timmar innan A skulle komma hem.

Det kunde ha blivit så att jag tänkte "jag visste att det här skulle hända nån gång!". Det kunde ha blivit så att jag stod i trapphuset i linne och mjukisbyxor, utan nyklar, telefon eller ens några telefonnummer och kände paniken stiga inombords. Det kunde ha blivit ett jobbigt problem att lösa en söndag då jag egentligen bara ville slappa.
Men
Istället hände någonting oväntat, nånting som bara händer mig once in a lifetime:
Jag reagerade snabbt.
Jag kastade mig mot dörren och fick handen emellan just innan det skulle vara för sent. Jag räddade mig själv från vara-utelåst-i-trapphuset-och-måsta-be-grannarna-om-hjälp-döden.
Phew.

Ibland känner Karma för att inte straffa mig, men måste ändå visa att det kunde ha gjort det och att jag ska passa mig riktigt noga.