Café

När man jobbar på ett café kan man lätt tro att man ska tröttna på att vistas i en sådan miljö. Vissa kanske gör det, men jag är inte en av dem. Uppenbarligen.
Igår efter att jag hade jobbat mötte jag upp med K och vi traskade iväg till vårat favoritcafé på Sveavägen (vi känner inte till så många andra caféen, men gosh, de har allt förutom morotskaka där). Där satt vi och åt och fikade tills koman började göra sig påmind. Då tog vi till våra tassar och traskade mot Gamla stan. Eftersom vi inte alltid är så rutinerade traskade vi förbi Gamla stan, kom på att vi inte visste vars vi var befann oss för tillfället (hur svårt kan det vara, vi har ju gått där förut?), för att slutligen hamna vid Slussen. Vid t-banan blev jag attackerad av en rulldörr som försökte krossa min axel. Då vände både jag och K demonstrativt på klackarna och storsade istället mot Gamla stan. Hela vår upplevelse klassade vi som en chans att se en annan del av stan, samt en påminnelse om att vi faktiskt fortfarande är två rönnbär i Stockholm. Kankse inte lika mycket som tidigare, dock.

Ikväll ska vi gå ut och fika igen, tillsammans med A. Fram tills dess kan jag ju inbilla mig själv att jag bara kommer att ta en kopp te, inga onyttigheter.

En sak skulle jag vilja poängtera, som en pik till gårdsfolket här i radhuset: Om ni inte vill att jag ska äta av era Djungelvrål, lämna dem för Guds skull inte på vardagsrumsbordet!