Visdomsord från Norr

Nu hadd ve ju som vari borti Norrland och kikt. Direkt man komme hem bli man som van med lugne. Int komm jag ihåg hur he funka i fjollträske nu längre. Nu hadd he ju vorte en norrlänning av me igen. Nä, ja ba sköj.

Helgen i Umeå har varit lugn, men ändå hektiskt. Mycket ska hinnas med på de dagar man är på besök på hemmaplan. Jag har träffat E med tillhörande J och haft middag med familj, pojkvänner, moster, farmor och morfar. Jag har också träffat "gammfolke", varit på stan i lilla Umeå, träffat unge herr B och ätit middag på restaurang Angilini inne i stan (pappa erbjöd sig att "göra maten" den kvällen). Jag har också varit i mitt förråd och tittat ned i alla mina 19 lådor, omjusterat och tagit med mig saker, en hel del.

Vi hann också få en lugn pratstund med min morfar, vilket kan vara skönt då han inte hör så bra i större sällskap. Min morfar är en klok man med en hel del erfarenheter i livets ryggsäck. Om man frågar min morfar vilket datum snön kom år 1976 och var han befann sig då minns han det väl. Han är som en levande historiebok som alltid har någonting att berätta. När jag var liten och sov över hos mormor och morfar brukade morfar sitta på sängkanten och berätta historier om sin barndom. Det kändes som om han berättade i timmar, men jag tröttnade aldrig på att lyssna.
Morfar kommer alltid med visdomsord, ofta kryddade med en nypa humor. Idag pratade morfar om att han har svårt att komma igång med stavgången igen.
-Det är klart, en soffa är ju mycket skönare, tyckte han.
Så sant som det är sagt. En soffa är alltid mycket skönare. Sedan sa han att man ska ta vara på livet medan man kan. Det kanske man inte gör i en soffa? Det ska jag försöka tänka på, funderar jag nu, medan jag sitter i soffan och varvar mellan att se på tv, sticka och knappa på datorn.

Jo men just.