Grannarnas buller

Grannarna är märkliga människor. Går man och lägger sig klockan två på natten bullrar det på andra sidan väggen. Dunk-dunk. Pank-bom. Är man hemma på dagen hör man grannen: Pang-pang. Vaknar man tidigt på morgonen hör man att det är nån som pratar bakom väggen som verkar vara tunn som ett löv. Ibland vaknar man tammejfan okristliga tider på dygnet och hör ett pang-bom-plufs från grannens håll.

En dag när K var här irriterade vi oss båda på deras ständiga dunkande. Vi bestämde oss för att utmana dem med tvn. Vi skulle ha tvn så högt som våra öron pallade tills de knackade på för att skälla ut oss. Då skulle vi skrika till dem att vi var trötta på deras bong-bing-knack och att de kunde ta sina tillhyggen och gå lös på några andra golv och väggar.
Tyvärr fick vi inte igång surroundsystemet, så vi kunde inte utmana grannarna med tvn.

Detta ständiga pang-dunket är en anledning till varför det blir skönt att slippa radhuset i Kistan. Annars kommer jag nog att sakna huset, jag har ändå bott under syster och D's gästvänliga tak i flera veckor nu.
Tack så mycket, syster och D!

Jag tror och hoppas att mitt nya kollektiva boende kommer att bli bra. Ikväll har vi lastat in mina få grejor i det gigantiska släp som lilla familjen hade hyrt. Det såg ganska löjligt ut när mina saker stod inne i släpet, ungefär som om man skulle ha försökt fylla en flyttkartong med en påse jordnötter, ekande tomt. Vi åkte till lägenheten och lastade in sakerna i mitt nya rum för att sedan återgå till Kistan.

Vi har ätit takeaway-thaimat til middag och nu ska vi ha avskedsfest här hemma, jag syster och D tillsammans med en låda glass. Hur harmoniskt detta kommer att vara för min mage som inte tål laktos är inte relevant.