Att tycka synd om sig själv

Krasslig som ett Skrull, det är vad jag är.

För det första har jag börjat få hosta. Det stacks i halsen varje gång jag vaknade inatt och det tvingade fram små kvävda hostningar som skar sönder tystnaden i mörkret. Djupt ned i min strupe hörs ibland rosslande läten. Jag kommer snart att bli ett fall som kan liknas med Kol-S. (=Syster som hade hosta i flera veckor. Hon lät som en person som fått kol efter att ha rökt i femtioelva år, en sån som dessutom fortfarande röker som en bolmande skorstenen. Jag och D började kalla henne Kol-S och än idag kommer kolhostan fram med jämna mellanrum.)

Anyway...

Hela dagen har jag haft den värsta halsbrännan man kan tänka sig, om det nu är vad det är. Det har bränt ända från hals till mage, precis som när man är sådär våldsamt hungrig. Men mat har inte hjälpt. Samarin har inte heller hjälpt. Inte ens Link har hjälpt. Det kommer tillbaka hela tiden. Jag förstår inte vad felet är. Ja, jag vet "Magsyra som kommer upp i matstrupen", som de säger i reklamen, men varför?

Dessutom har jag ont i ryggen efter att ha sovit i en tältsäng. För att N och K skulle vilja dela en taxi med mig hem i lördags erbjöd jag mig att ta tältsängen. De fick dela på min säng. Nästa dag på jobbet ångrade jag mig bittet. Ryggen var stel som en pinne. Det gör fortfarande ont.

Inte för att gå över gränsen med mitt gnällande, men jag har ett sår på fingret (det jag fick från en aluminiumlåda). Det vägrar läka!